– Hon mår förstås jättedåligt av att ha förstått hur tokigt det här var. Varken hon eller någon av de andra som har känt till bilderna har förstått vad som har varit så olämpligt, säger ordföranden i Kommunals sektion på Karolinska sjukhuset till Dagens Medicin (12/8).

Den undersköterska som lade ut operationsbilder på nätet begrep alltså inte själv att det var en dålig idé förrän någon annan talade om det för henne. Det borde vara ett säkert tecken på att man inte är rätt person för jobbet, men det tycker inte Kommunal på KS:

– Utifrån den information jag har i nuläget har jag svårt att se att arbetsgivaren har tillräcklig grund för uppsägning. Vi har ganska stark arbetsrätt i Sverige som skyddar oss även när vi gör saker som är olämpliga.

Och det stämmer, förstås. Arbetsrättslig praxis är inte sällan hisnande.

I ett prejudicerande fall från 1978 gällde frågan om en arbetsgivare kunde säga upp en anställd som skulle vara borta från jobbet i drygt ett halvår. Det kan man generellt inte göra. Ska den anställde vara borta från jobbet en längre period måste arbetsgivaren vara beredd att hitta en vikarie, men just detta fall var speciellt eftersom den anställde hade dömts till sju månaders fängelse.

Arbetsdomstolen (AD) konstaterade att arbetsgivare måste vara beredda på längre ledigheter, och det faktum att ledigheten skulle tillbringas i fängelse föranledde ingen annan bedömning. Grund för uppsägning förelåg därför inte.

Men det hänger lite på fängelsestraffets längd, tillade AD. I ett efterföljande fall från 1982 skulle en anställd tillbringa två år i fängelse, och inte heller det var en grund för uppsägning. Däremot var smärtgränsen nådd i ett fall med en brevbärare som hade dömts till ett femårigt fängelsestraff. Han skulle vara borta så länge att AD tyckte att arbetsgivaren faktiskt hade rätt att ge honom sparken.

I ett annat prejudicerande fall, denna gång från 1995, kom arbetsdomstolen fram till att en yrkesofficer som hade sagts upp på grund av medlemskap i en MC-klubb med nära anknytning till Hells Angels hade rätt att få tillbaka jobbet. Att ett befäl inom Försvarsmakten har nära band till organiserad brottslighet är inte i sig en grund för uppsägning.

Enligt vänstern är det en smäll som arbetsgivaren gott kan ta, eftersom arbetsgivaren är den starkare parten i en anställningsrelation. Men ofta är det inte arbetsgivaren utan någon helt annan som får ta smällen när uppenbart olämpliga anställda inte kan sägas upp från jobbet.

I fallet från 1995 var det allmänheten som fick betala priset när yrkeskriminella fick en kanal rakt in i det svenska försvaret. I fallet med undersköterskan på KS är det inte heller arbetsgivaren som blir lidande, utan patienter på operationsbordet som ligger utlämnade åt personalen. För dem blir bristerna i den fackliga retoriken bokstavligen kännbara inpå bara skinnet.