Det är bra att försvarsminister Sten Tolgfors höjer sin stämma i FRA-debatten. Efter utspelet (DN 14/7) där sex folkpartister krävde brottsmisstanke för att Försvarets radioanstalt skulle få spana i kabel var det FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson som fick förklara (SvD 24/7) att detta kräver koppling till svensk lag, vilket är en dålig grund för spaning mot yttre hot.

Egentligen är det inte alls särskilt rätt att försvaret av nya lagar lämpas över på en generaldirektör, men Tolgfors välkomnade igår de konkreta exempel som FRA givit om signalspaningens nytta.

FRA:s spaning har enligt Åkesson ”stoppat ett politiskt mord i Sverige, påverkat svenska beslut om flyktingar från Tjetjenienkriget och dämpat militära kriser mellan Stockholm och Moskva.”

En del av exemplen är relevanta, andra känns inte lika träffande. Flyktingsituationen i Tjetjenien var exempelvis ingen hemlighet. Och att man avlyssnat rysk kommunikation från båtar och flygplan bör sannolikt handla om radiospaning, inte kabeldito.

Att säga nej till FRA-lagen innebär enligt Tolgfors att tacka ja till ”en oreglerad situation för signalspaning i luften” – utan integritetsskydd. Det låter ju obehagligt, men som ministern själv skriver: ”95 procent av all kommunikation över gränsen nu sker via kabel”. Den oreglerade tillvaro han skräms med gäller alltså ganska få. För radioamatören innebär en teknikneutral lagstiftning ett lyft för integriteten, men för oss andra är den alltjämt en försämring.

Få bestrider att underrättelseverksamhet behövs. Det är lagens utformning som skapar motståndet. Nu höjs allt fler röster som menar att motståndarna bör komma med alternativ. Jo, det vore bra om de motståndare som har den tekniska kunskapen för detta hjälpte till att föra debatten framåt. Regeringen kommer inte att servera alternativen åt FRA-motståndarna.