Regeringen Reinfeldt stretar i uppförsbacke i sin hantering av opinionen om FRA-lagen.

Lagens bevekelsegrunder må vara goda och välmotiverade i sig – även om den inte ska bedömas på sina intentioner utan på den kapacitet som den sätter i händerna på statsmakten. Men ska alliansregeringen få gehör för sin position, bör dess företrädare sluta argumentera som om deras meningsmotståndare var mindre vetande.

Det går inte att, som statsminister Reinfeldt, klappa folk på huvudet och hävda att kritikerna inte har förstått FRA-lagen. Ingen, framför allt inte de som har kritiserat lagförslaget sedan det dök upp som en departementsskrivelse för tre år sedan, gillar att bli dumförklarad.

Det går heller inte att, som folkpartiets Jan Björklund, hävda att målkonflikten kan sammanfattas med: ”Vad är alternativet till FRA? Det är att inte ha en underrättelsetjänst.” Det är oerhört få av lagens mot- ståndare som anser att Sverige inte ska ha en underrättelsetjänst. Kritiken handlar stället om hur lagen är utformad och att den inkräktar på den personliga integriteten och på brevhemligheten.

Det går framför allt inte att, som försvarsminister Sten Tolgfors, avvisa kritiken om massavlysning genom att säga: ”Det är inte så att man går igenom och läser alla mejl, utan FRA har sökbegrepp som plockar ut exakt rätt mejl.” Ingenstans har FRA- lagens seriösa kritiker hävdat att varje mejl som skickas kommer att läsas av någon fysisk person. Och få bland såväl lagens anhängare som dess motståndare lär hysa försvarsministerns klockartro på ackuratessen i datoriserad övervakning av hundra- tusentals sökbegrepp.

Regeringens företrädare bör också inse att den tiden är förbi då ministrar kunde slarva med fakta eller åka slalom mellan olika definitioner och hoppas på att de i värsta fall skulle bli synade av någon forskare ett par decennier senare.

Tolgfors uttalande om mejl- läsningen hade på mindre än ett dygn över 30-talet blogglänkar och i fem–sex av dem hade hans förunderliga argumentation bemötts med strukturerade svar och utsatts för söndersmulning av kunniga skribenter.

Slutligen bör regeringens företrädare, om de ska ha en chans att vinna de misstrogna på sin sida, se till att inte jaga iväg dem till motståndarlägret.

När Tolgfors hävdar att FRA-lagen har blivit en höger-vänster-fråga med motståndet främst från vänster, utgör det inte bara en nidbild av vad som har sagts av i stort samtliga borgerliga ledarsidor samt av framträdande borgerliga opinionsbildare och debattörer. Dessa är förmodligen hårhudade nog att inte låta sig nedslås av ett sådant uttalande.

Det är värre för alliansregeringen att dess försvarsminister med denna klassificering också utmålar över 30 procent av sympatisörerna av sitt eget parti (ungefär 450000 moderata väljare), närmare 80 procent av unga manliga väljarna och samtliga borgerliga partiers ungdomsförbund som hörande till vänsterblocket i svensk politik.

Så bra går det inte för Alliansen att den har råd med sådan generositet mot sina motståndare.

Thomas Gür är företagare och fri skribent