Replikskifte från förra årets politikervecka i Visby:

–Ska du gå och se Hamlet på Romateatern i kväll? Peter Eriksson ska ju tala i Almedalen.

–Jo, men jag ser hellre tragedi än fars.

I år är Peter Eriksson utbytt mot Maria Wetterstrand och prinsen av Danmark mot Gogols Revisorn. Under kvällshimlen i Roma ges komedi istället för tragedi, hur det blir inne i Almedalen återstår att se.

Det är svårt att inte tolka Romateaterns pjäsval som en blinkning till den årliga Politik- och Påverkansmässan innanför ringmuren. Revisorn utspelar sig i en rysk landsortsstad, vars odugliga ledare får stora skälvan när det börjar gå rykten om att en statlig inspektör är på väg för att granska deras fögderi. En ung man på genomresa tas av misstag för revisorn och smickras och smörjs efter alla konstens regler. Till sist kommer stadens toppar till insikt om att de tagit miste, men just som de andas ut får de bud om att den riktiga revisorn har anlänt. Sanningens ögonblick kommer till sist.

Sanningens ögonblick, ja. Tänk om det kunde komma ett och annat vid Almedalsscenen också. Tänk om partiledarna, om så bara för några sekunder, sänkte garden, glömde taktiken och berättade vad de verkligen tänker. Hur skulle det låta?

Söndag 6/7, Jan Björklund:

Jag är självkritisk till att de som ställer tjatiga frågor om Björklundeffekten har fått dominera debatten. Jag borde ha varit tydligare med att den inte går ut på enkla grejor som opinionssiffror och väljarstöd. Det är trots allt 2008 och läge för något mer sofistikerat. För mig syns Björklund effekten i kärleken till detaljerna, i det där extra vi alltid ska ha att erbjuda. Ingen klimatberedning utan lite Hamilton och kärnkraft. Ingen försvarsberedning utan lite Widman och Nato. Liberalism – men inte utan övervakning. Vi får aldrig sluta att överraska.

Måndag 7/7, Maud Olofsson:

Det finns 100 000 flitiga bävrar i landet, säger Jägareförbundet. Då borde de väl kunna skicka några stycken till finans departementet så att det kan börja hända något med företagsklimatet. Vi gör vad vi kan på näring, men arbetsmarknads reglerna är Littorins och hos Borg piper fågelungarna ”stopp” så fort man vill lätta entreprenörernas ryggsäck med en miljard eller två. Jag visste inte att poängen med fåmansregler var att företagarna skulle bli färre, men nu har jag har lärt mig. Och Nutek säger att regelkostnaderna har ökat. Man kan få lust att sätta tänderna i närmsta aspdunge för mindre.

Tisdag 8/7, Mona Sahlin:

Det här håller på att gå överstyr. Om borgarna inte skärper sig har vi inte en chans 2010, utan då vinner vi stort. Och sedan ska vi styra med Ohly till vänster och ingen till höger och Wanja i baksätet. Och statsminister, det är det Mona som blir. Mona ska ansvara för jobben och ekonomin och prata ihop sig med Merkel, McCain och Medvedev och vara den som de ringer på natten på Harpsund när något förfärligt har hänt. Det vore för färligt. Det får inte hända. Men vad ska jag ta mig till? De gör ju självmål innan vi får chans att röra vid bollen. Kom tillbaka, Pär Nuder, allt är förlåtet!

Onsdag 9/7, Göran Hägglund:

Ett schystare Sverige? Kommer vi inte på något bättre går det för oss som det gjorde för den där tabloidkillen med ”En schystare tidning”. Vad ska vi hitta på? Kan vi gå till val på att avskaffa fastighetsskatten samtidigt som vi hävdar att vi har avskaffat den?

Torsdag 10/7, Maria Wetterstrand:

Ursäkta, men när nu miljöfrågan har kommit i ropet till sist, kan vi då inte få ha den i fred?

Fredag 11/7, Fredrik Reinfeldt:

Internet är förbanne mig ingen fluga, det är en hel svärm. Och ju mer jag viftar, desto högre blir surret. De lugnar sig inte när jag säger att de inget begriper, fast det brukar bita så bra på riksdagsgruppen. De vägrar helt enkelt att ta reson. De sitter där i utanförskap vid sina skärmar och vet väl inte ens hur tredje steget i jobbavdraget kommer att slå eller vem som har blivit Årets arbetare. Det skulle inte förvåna mig ifall flera stycken är höginkomsttagare.

Lördag 12/7, Lars Ohly:

Kommunist? Ja, vad tror ni? Vad skulle jag annars vara? En reko kille med hjärtat till vänster? Eller humanist? En sådan där som vill jobba med människor och tycker att alla har rätt att må bra. Då hade jag kunnat gå med i kd meddetsamma.

Vi måste bli ett gladare parti, säger pr-genierna. Men vad skulle jag ha att gå omkring och flina åt när högern vältrar sig i vårdnadsbidrag, smygborgaren Wetterstrand springer som barn i huset hos Sahlin och Fidel Castro ligger på sitt yttersta? F ast det är klart, det där med ”förändring” som tema för partikon gressen kan vara värt några smågrin. Nog ska det bli förändring. Ja, snart ska allting vara precis som förr igen.