Inför riksdagens förestående omröstning om den så kallade FRA-lagen har det varit ovanligt tyst från den grupp av yngre borgerliga riksdagsledamöter som annars profilerar sig på frihetsfrågor. Möjligheten finns givetvis att de tycker att de inte finns några problem med att det grundlagsfästa skyddet om brevhemlighet upphävs och det till råga på allt genom en uselt skriven lag. Men eftersom de inte heller har ­varit så angelägna att öppet uttala sitt stöd är det mer sannolikt att partipiskan har fått dem att ställa sig i ledet.

Åtskilliga av dessa yngre borgerliga ledamöter profilerade sig under valkampanjen 2006 som mod­iga och frihetliga kandidater, just med hän- visning till sin ungdom. Några av dem stoltserar fortfarande med en sådan profil på sina hemsidor samt i sina motioner, interpellationer, frågor och debattinlägg i kammaren.

Sedan mitten av 1960-talet har de ­politiska ungdomsförbunden kampanjat för fler ungdomar till riks­dagen med inget annat mål i sikte än att det skulle vara ”fler” unga riksdagsledamöter. De har varit framgångsrika. Riksdagen har 49 leda­möter i åldersgruppen 18–34 år mot bara tio ledamöter i åldern 65–75 år.

Även det politiska systemet har ­låtit sig förföras av den allmänna ungdomskulten. Medaljens baksida är att unga ledamöter lättare ­underordnar sig den anbefallda partidisciplinen

En tidigare borgerlig riksdagsledamot, frispråkig och orädd, som både ifrågasatte vad som ansågs vara självklarheter och vågade gå emot partidisciplinen var Margit Gennser – känd som moderaternas Lilla My.

Gennser var 40 år när hon engagerade sig politiskt och närmare de 70 när hon, efter två decennier, ­avgick från riksdagen inför valet 2002. I en avskedsintervju (Smedjan 19/9-02) beskrev hon träffande vad som händer när unga människor tidigt i yrkes­livet får besätta välbetalda förtroendeuppdrag som en riksdagsplats:

”Men vem tar över efter Margit som Lilla My i den moderata riksdagsgruppen? ’Ingen’, säger hon. Det är ont om människor som vågar gå på tvärs. Även om det kommer in fler unga än någonsin, blir det ingen förbättring, menar hon.

– De unga är värre. De är karriärister som inte vågar säga emot. Det är farligt när unga människor som inte jobbat plötsligt får 40000 kronor i månaden. Det kommer de inte att få någon annanstans.”

Grundarvodet till en riksdagsledamot uppgår numera till 52900 kronor i månaden utöver traktamenten, fritt årskort på SJ och andra förmåner. Som ledamot får man 25000 kronor under mandatperioden för ­politiska resor inom EU och lika mycket för studie­resor utomlands.

Det är inget fel med god ersättning – våra folk­valda beslutfattare ska inte behöva snegla åt alternativa inkomstkällor. Men i ersättningarnas omfattning och nivå finns också förklaringen till att frihetliga unga riksdagsledamöter i borgerligheten, och med dem även äldre kolleger, inte står emot partipiskan, utan är beredda att rösta igenom ett vidsträckt, illa tänkt och illa skrivet lagförslag om massavlyssning.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.