För några dagar sedan upptäcktes från luften en tidigare okänd indianstam. Bilderna har visats världen över. Mötet med den moderna civilisationen skapade förvirring, rädsla och aggression. Vässade spjut och vassa pilar skickades mot det flygplan som hade upptäckt dem. Man förstod inte och ville inte heller veta. Männen var rödmålade för att besvärja andarna.

Scenerna utspelade sig i Amazonas men det skulle ha kunnat vara Norrköping, där vänsterpartiet nu kongressar. Inte heller där förstår man sig på vår tid. Inte heller där visar man någon vilja till kommunikation. I stället kör man med rödmålning för att besvärja andarna.

Under Lars Ohlys ledarskap har partiet gjort upp med Gudrun Schymans försök till mjukvänster och återfört flocken till traditionalisternas trygga läger. Vid förra kongressen försvann de ledande förnyarna och några nya lär inte stiga fram i Norrköping.

Samtidigt som renlärigheten ökar försöker Ohly putsa upp fasaden för att bli mer attraktiv för bredare väljargrupper. Vänstern framställs som ”ett parti i vardagen”. Men om det är något som vänsterpartiet saknar så är det just kontakt med människors verklighet. Det blir mest positionering.

I partistyrelsens förslag till kongressuttalande (Länk till kongressuttalandet) sägs att målet är att vara med och bilda en vänsterregering i nästa val. Men:

”Vår uppgift varken börjar eller slutar där. Vi skiljer oss från andra partier i det att vi inte bara vill lappa och laga ett orättvist samhällssystem, vi vill i grunden förändra det.”

För att få veta hur vänsterns socialistiska samhället ska se ut får man gå till förslaget till reviderat partiprogram (Länk till förslaget).Tankarna går då omedelbart till indianerna i Amazonas och isoleringen från den moderna världen. Man har rensat i begreppsvärlden men grundanalysen består fortfarande av samma gamla kommunism, plus feministiskt initiativ, plus den för kongressen nya ekologiska dimensionen.

Årets Kuba-motion efterlyser ökade kontakter med de fina socialisterna där. Partistyrelsen har avslagit motionen med hänvisning till bristande demokrati, men sju personer i styrelsen reserverade sig. Alla står bakom de idylliska beskrivningarna av hur bra det kubanska folket annars har det.

Visst kan man välkomna att Lars Ohly bytt sida i fråga om Kuba, liksom att han besökt en av Forum för levande historias kommunismutställningar (modell mini). Men frågan är om det är så allvarligt menat.

När Forum för levande historia skulle bildas var tanken att man skulle informera inte bara om nazismen och Förintelsen utan också kommunismens brott mot mänskligheten. Men så blev det inte. I partiledaröverläggningarna sade Lars Ohly nej till upplysning om kommunismen. Och Göran Persson vek sig för kamraten Ohly.