Jag vet inte hur Internationella valuta­fonden (IMF) skulle recensera den pågående LO-kon­­gressens ekonomiska beslut; ett skäl är förstås att beslut fattas utan hänsyn till ett vidare ekonomisk-politiskt sammanhang.

Det är lite hipp. Och det är lite happ.

Kongressen har ställt sig bakom en ­höjning av a-kasseersättningen till 90 procent och ett avskaffande av karens­dagen. Den har också gett sin välsignelse till att behålla karensen och att nivån för de allra flesta löntagare ska vara 80 ­procent. Det kräver i sin tur ett höjt tak i ersättningen.

Däremot vet jag att LO inte skulle ge samma goda betyg till den borgerliga ­regeringens ekonomiska politik som IMF gör i sin årliga granskning av läget. LO:s betyg hör hemma under rubriken facklig-politisk samverkan. Det innebär att LO

hyllar socialdemokraterna och mot­arbetar Alliansen.

Så dyrt det har blivit! Det är nog ett samtalsämne vid fikaborden i det för tillfället rödflaggade Folkets hus. Höjda livsmedelspriser, bensinen och bo­lånen är det som gör att plånboken töms ­snabbare än på flera år. Men förstås, det skulle gå ännu fortare utan regeringens jobbavdrag.

IMF varnar för inflationen och manar till åtgärder för att bryta inflationsförväntningarna. Huvud­budskapet är dock att den svenska ekonomin står stark och att regeringens jobbavdrag och andra ­åtgärder för att stimulera arbetsutbudet är väl avvägda. Samtidigt finns en kritisk udd mot att alla specialdestinerade lösningar leder till ett oöverblickbart ­system. Kort sagt, det blir svårt att veta hur det fungerar.

Valutafonden räknar med att det framöver blir lägre tillväxt och högre arbetslöshet, men att det ska vända i slutet av nästa år. Tänk om borgarna i valet 2010 för en gångs skull hade tajmingen på sin sida.

IMF gillar att Anders Borg har stenkoll på stats­finanserna. LO vill däremot lätta på budgettaket för att få möjlighet att sätta in åtgärder när arbetslösheten stiger. ­Aldrig någonsin är man bekymrad över skatterna (utom när de sänks), men som nyligen påpekades i Globaliseringsrådet hämmar skatter nyföretagandet. Det budskapet borde även Borg föra in i Excel­arket.

Åsa Hansson pekar i rapporten Skatter, entreprenörskap och nyföretagande på att när det går bra för entreprenören så är skatten hög, när det går dåligt är skattelättnaden på förlusten låg. Såväl genomsnittsskatten som marginalskatten skrämmer bort folk från företagarbanan.

Att ändra på den saken måste vara det borgerliga alternativet till social­demo­kraternas förslag att göra småföretagarna löntagarlika i fråga om socialt välfärdsskydd.