Barnkalas skulle det vara igår på Drottninggatan i Stockholm. Värdar för kalaset var kristdemokraterna, som ville fira med tårta att vårdnadsbidraget klubbades igenom i riksdagen. Med på kalaset fanns också en clown, en hoppborg, en socialminister vid namn Göran Hägglund, ballonger och ett högtalarsystem som dånade Vår på Saltkråkan och Pilutta-­visan så att till och med regnet hejdade sig för en stund. De som lyste med sin frånvaro var emellertid barnen. Jag räknade till ynka två stycken – de andra var väl på dagis. Kanske blir det fler ungar närvarande om tårtkalaset upprepas på ettårs­dagen nästa år.

På väg därifrån noterar jag att stadsbilden är i det närmaste barnfri en vardag runt lunch, frånsett barn i vagn. Under kontors­tid är det som om barn inte finns i samhället. Kanske är det denna frånvaro av barn i vardagen som gör att socialdemokraterna och vänsterpartiet ibland låter så frånkopplade i sin inställning till barn, jag vet inte. För hur ska man tolka det när de, vilket gjordes häromveckan, ställer till med ­seminarier med namn som ”Att leva med barn”? Jag menar, smaka på det! Hur låter det – egentligen?

Att leva med psoriasis. Att leva med barn. Tonen är densamma, oavsett vilket ord du sätter i slutet, och den signalerar främst att barn är en besvärlig företeelse för vilken vuxna behöver stöd och hjälp.

Igår försökte socialdemokraterna stjäla vårdnadsbidragets fokus genom att presentera rapporten Åtta steg framåt för en modern och barnvänlig familjepolitik. Dessvärre är rapporten full av ord, men utan skarpt innehåll.

Man vill ”kvalitetssäkra” förskolan och förstärka dess kunskapsuppdrag, man vill ha en ”flexibel” föräldrapenning, man önskar sig ”mer inflytande över arbetstider” och mer barnomsorg på kvällar och nätter. Allt låter snällt och rart, men inga detaljer eller tankar om finansiering syns till och utgångspunkten är fort­farande system snarare än föräldra­makt. Arbetsgivare, fack och stat är alltjämt verktygen när s tänker om jämställdhet och barnuppfostran.

S anammar också Alliansens jämställdhetsbonus samt lägger till en ny. En bonus ska riktas till företag som uppmuntrar män att ta sin del av föräldraförsäkringen, men återigen sägs ingenting om hur det ska gå till.

Även i rapporteringen i media igår fick talespersonen Veronica Palm frågor om den frånvarande konkretionen i rapporten. Palm svarade i Ekot att ”Vi kan inte lägga riksdagsförslag, det är inte vi som är i majoritet.”

Okej, ni är ovana i opposition, men detta måste ändå sägas vara grundläggande. Riksdagsförslag lägger man inte bara när man är säker på att få sin vilja igenom. De är också ett sätt att ge väljarna en vink om hur alternativen i politiken ser ut. Men så tydliga ­vinkar vill s förstås inte ge.

Kommunal nedkom för övrigt med en undersökning om vårdnadsbidraget igår – producerad ­enligt mallen som man frågar får man svar. Bland undersökningens två frågor löd den ena som följer:

–Tycker du att en kommun ska välja att införa ett vårdnads­bidrag även om kostnaden för det innebär att kvaliteten i förskolan måste försämras?

Tja. Vad svarar man på den rackaren? 75 procent sa nej. Det skulle jag också ha gjort.