I mörka februari, då regeringen just varit ute på korståg mot rätten att teckna fri­villig extra sjukförsäkring, noterade de rödgröna partierna ett försprång på mer än 19 procentenheter i Sifos mätning. ­Allianspartierna skrapade inte ihop mer än ynka 38 procent av väljarstödet, och det såg riktigt eländigt ut för de borgerliga.

I maj är inte bara kvällarna ljusare. Man måste visserligen vara en spin doctor av Bagdad Bob-format för att beskriva ­dagens Sifomätning som en borgerlig ­triumf, men avståndet mellan blocken som minskade till 13 procentenheter i april håller sig kvar på samma nivå. Kd går fram från 4,8 till 5,6 procent: förändringen ligger inom den statistiska fel­marginalen men ger en välkommen ­psykologisk vitamininjektion.

Sedan kan man fundera på vilka slut­satser som finns att dra. Att jobbtopp­mötet (s) i måndags gick spårlöst förbi? Eller att det var tillräckligt matnyttigt och intresseväckande för att bromsa in en långsiktig utjämning mellan blocken?

En borgerlig strateg som vill ha väg­ledning ur undersökningar kan lära sig mer av ett par andra färska mätningar från Sifo.

Den 1 maj publicerade Aftonbladet en mätning av förtroendet för partiledarna. Där gick det bra för Fredrik Reinfeldt, som nyligen kommit hem från sin Asienresa. Jämfört med förra mätningen i december ökade förtroendet för honom med 4 procentenheter till 49 procent. Samtidigt minskade förtroendet för Mona Sahlin från 48 till 42 procent. Förtroendet för de övriga partiledarna ligger i spannet 38 (Maud Olofsson) till 18 procent (Lars Ohly).

Den 16 maj, nu i fredags, kom en ­undersökning som gjorts på uppdrag av pr-byrån Westander. Där formuleras ­frågan som en tvekamp mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin: ”Vem känner du störst förtroende för som statsminister?”

Här är det inte tu tal om saken. Fredrik Reinfeldt får 49 procent i stöd, medan Mona Sahlin får nöja sig med 33 procent. Av s-sympatisörerna svarar 70 procent Sahlin, medan hela 94 procent av m-­väljarna stöder Reinfeldt. (Bland mp-­väljare är det i stort sett dött lopp!) Sedan frågan ställdes förra gången, i februari, har statsministerns övertag över oppositionsledaren växt med 14 procentenheter.

Men vänta nu – februari... Betyder inte det att Reinfeldt väckte större förtroende än Sahlin även när det såg som allra mest nattsvart ut för allianspartierna i opinionen? Jovisst. Det handlade för all del om en liten skillnad på två procentenheter, men den gick i Reinfeldts favör. Under hösten 2007 låg försprånget på nästan samma nivå som i dag.

Vilken är slutsatsen? Att Reinfeldt har en mer ansvarsfull framtoning och förtroendeingivande personlighet än Sahlin? Säkerligen, även om det inte hindrade Sahlin från att få bättre siffror än Reinfeldt när Aftonbladet mätte förtroendet i december i fjol.

Men framför allt ser man att Fredrik Reinfeldt klarar sig väl när två tydliga ­alternativ står mot varandra. Aftonbladet frågar om förtroendet för alla sju parti­ledarna. ”Vem känner du störst förtroende för”, lyder den skarpare frågan från Sifo/Westander. Där måste man som svarande göra en värdering av bägge kandidaterna, väga dem mot varandra och bestämma sig. Det räcker inte att tycka till om den ena.

Det är just denna valsituation som har saknats i svensk debatt efter maktskiftet 2006. I mer än ett och ett halvt år har det varit spel mot ett mål. Praktiskt taget allt har handlat om att recensera regeringen. Praktiskt taget inget har handlat om att jämföra regeringen och dess politik med vänsteroppositionen och vad den har att erbjuda. Regeringskansliet har producerat propositioner i nattlampans sken. Men istället för att bjuda upp de gamla makthavarna i vänsterblocket till dans, och ställa dem till svars för problemen som de har lämnat efter sig, har man alltför ofta fått ta plats på de anklagades bänk.

”Tack vare vårt jobbavdrag får ni tusen kronor mer kvar i plånboken.” Så har det hetat från Alliansen. Men som regering ska inte räkna med att få belöningar, vad man kan hoppas på är att de andra alternativen ter sig sämre. Det valstrategiskt viktiga ligger i de tydliggörande frågorna: Tänker ni återställa inkomstskatten och ta tusenlappen tillbaka? Tänker ni åter­införa fastighetsskatten? Tänker ni sätta stopp för de nya betygen? Gillar ni inte Reinfeldt något vidare? OK, men vad tycker ni då om Sahlin?

Till sist görs nu en kampanj på det här temat. Idag börjar moderaterna publicera annonser, som bygger på kontrasten ­mellan ”gamla skolan” och ”nya skolan”, mellan ”gamla jobben” och ”nya jobben” osv. Ett viktigt första drag för att få fason på debatten.

Blir valet 2010 en folkomröstning om regeringen är det rökt för Alliansen. Blir valet en tävlan mellan två framtidsvägar – en borgerlig, en rödgrön – är allting möjligt.