Tre ord på vägen till regeringen: Gör det inte! Höj inte skatten med 5 000 kronor om året för en miljon människor. Lägg inget förslag om tvångsmedlemskap i a-kassan.

I dag ska utredaren Sören Öman presentera sin utredning om hur obligatorisk a-kassa kan se ut, men redan i helgen kunde Göteborgs-Posten rapportera vad som väntar. Enligt tidningen föreslår Öman att alla som tjänar mer än 110 000 kronor om året måste betala avgift till en a-kassa. Inte ens egenföretagare, med små möjligheter att någonsin få ersättning från försäkringen, ska vara undantagna. Systemet med fackföreningsstyrda a-kassor ska bestå, men det blir en ny, statlig lösning för dem som står utanför.

Deras avgift ska bli densamma som i den dyraste av de befintliga a-kassorna, dvs 433 kronor per månad, och för att driva in pengarna ska den nya Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringen inrättas. Precis vad vi gått och längtat efter. Ett skatteverk till.

Det återstår att se om G-P har fått alla detaljer rätt, men det blir något i den stilen. Obligatorium, fackstyre och ny myndighet var vad regeringen beställde när den skrev utredningens direktiv. Men vad regeringen en gång ville ha bestämmer inte vad den ska göra i dag. När den vänlige Sven Otto Littorin har tackat Öman för utfört arbete bör han utan vidare spisning skicka utredningen till Riksarkivet för slutförvaring. Minst 400 000 personer har lämnat a-kassesystemet sedan regeringen Reinfeldt tog över, och det skulle visa förfärlig brist på politisk fingertoppskänsla om man underkände deras beslut och bussade Det Nya Skatteverket på dem.

Alliansen behöver ägna 2008 åt att stärka stödet för borgerliga idéer om frihet och företagsamhet. Att i stället lägga krutet på mer förmynderi och högre skatt vore lika välövervägt som om Barack Obama ägnade sina valmöten åt att visa film med sin pastors predikningar.

”Behovet av ett gott ekonomiskt skydd vid arbetslöshet gäller alla på arbetsmarknaden”, står det i direktiven. Visst är det så. Men därav följer inte att alla måste tvingas in i ett statligt system för inkomstskydd. Det finns en rad goda skäl att stå utanför: Man ser en liten eller obefintlig risk för att bli arbetslös. Man har eget företag och ser ingen realistisk möjlighet att få ersättning. Man behåller hellre pengarna och sparar till en buffert. Man tjänar så lite att försäkringen är en för dålig affär.

Om nu socialdemokratiska regeringar har respekterat de skälen i alla år, varför ska då en borgerlig regering sätta sig över dem? Statsråd kan tala om ”avgift” så mycket de orkar, men ingen som tvingas in i systemet kommer att uppfatta de 5 000 kronorna om året som något annat än en ny skatt. Reträtten ur återvändsgränden är redan förberedd.

Tidigt i våras uttryckte både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt tveksamhet till ett obligatorium. Måtte nu denna tveksamhet få blomma ut i ett fullfjädrat avståndstagande. I dag får Sven Otto Littorin förslaget till obligatorisk a-kassa. Ju fortare det skeppas till Riksarkivet, desto bättre.