Efter en vecka kantad av det ena myndighetsmisstaget värre än det andra har mitt respektavstånd krympt i fråga om vad som lämpar sig att säga om rättssamhällets och inte minst polisens klantigheter i fallet Anders Eklund. Igår omhäktades Sveriges just nu förmodligen mest avskydde man.

Det enda som verkar ha klaffat enligt regelboken är att Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål tidigt kopplades in för att utreda betydelsen av att den lokala polisen schabblade bort tips om att Eklund borde ”topsas”. Tips som om de hade följts upp av polisen över länsgränserna av allt att döma hade förhindrat mordet på Engla. Eklund hade då kunnat gripas redan 2006 och dömas till livstids fängelse eller möjligen rättspsykiatrisk vård för det i dag åtta år gamla mordet på Pernilla Hellgren.

Igår slog Expressen huvudet på spiken. I tidningens huvudledare undrar man av vilken ”outgrundlig anledning” justitieministern går armkrok med polisen, istället för att utöva ledarskap och ställa krav.

Kanske därför att det är egenskaper som inte uppskattas av polisfacket? Det fick den sparkade rikspolischefen Stefan Strömberg bittert erfara efter att ha ställt krav på bättre organisation och resultat, pekat med hela handen och hamnat på kollisionskurs med polisfacket.

Det är inte någon större hemlighet att en av justitieministerns mest förtrogna i polisfrågor är riksdagskvinnan Hillevi Engström. Hon är kriminalinspektör i det civila och har i det privata tidigare haft ett förhållande med Lars Ericson, Stockholmspolisen fackordförande i 16 år. Under den tid jag jobbade på moderatkansliet i riksdagen hade Ericson det dåliga omdömet att ringa mig och hota med att polisfackets 4500 medlemmar i Stockholm skulle sluta att rösta på moderaterna om Gun Hellsvik inte tog tillbaka ett utspel om att poliskåren borde arbeta mer på sommaren än vad den gjorde.

Beatrice Asks motiv för att gå armkrok med polisfacket är kanske inte så outgrundliga när allt kommer omkring. Det kan man ha i åtanke inför SVT:s Agenda i morgon kväll. Programmet ägnas helt åt rättsväsendet med anledning av återfallsförbrytaren Anders Eklunds illdåd. Gäster förutom justitieministern och Thomas Bodström är Riksåklagaren Anders Perklev, sexbrottsforskaren Niklas Långström, advokat Louise Bjurwill och landets tillförordnade rikspolischef Bengt Svenson.

Polisens agerande och effektivitetsskadliga revirpinkande, liksom straffnivån för sexbrott och vården av sexualbrottslingar är brännheta frågor på vilka allmänheten har rätt att förvänta sig uppriktiga svar. Tyvärr kommer inte ansvariga politiker att närvara i tv-studion, både Ask och Bodström är bandade i förväg. Och vikarierande rikspolischef Svenson är inte rätt person att ställa till svars för att svensk polis saknar ett uppdaterat nationellt och samkörningsvänligt register över misstänkta och dömda sexbrottslingar.

Men Svenson får gärna upprepa vad han sade häromsistens i en debatt på Södra teatern om behovet av ett svenskt FBI. Svenson menade att Rikskriminalpolisen vid viss typ av brottslighet borde få nationellt ansvar att ta över ärenden även mot lokala polismyndigheters vilja. Vad som behövs enligt Svenson är inte en ny organisation utan ett regelverk med tydligare beslutsordning. Tänk så skönt inte minst för justitieministern som därmed skulle slippa rabbla vad polisfacket vill höra, nämligen att en omorganisation inte är aktuell.

Hillevi Engström är förresten syster till Agendas programledare Karin Hübinette, om någon skulle undra.