Fundera en stund på hur alternativet skulle se ut.

Alliansregeringen är nu redo att genomföra det tredje steget i jobbskatteavdraget. De exakta ­riktlinjerna kommer att presenteras i vårbudgetpropositionen nästa vecka, men målen är tydliga. Trösklarna in på arbetsmarknaden sänks ytterligare genom att genomsnittsskatten sänks, troligen ­genom ett ökat jobbavdrag för dem som arbetar. Vidare ska regeringen minska marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare. I klartext betyder detta sänkt skatt för vanligt folk, att ännu fler kommer att gå från arbetslöshet till jobb, och att fler kommer att ta steget från del- till heltidsarbete. Dessutom ska regeringen sänka den statliga skatten, sannolikt genom att höja brytpunkten. Detta kommer att hjälpa den ­breda medelklassen – de lärare, poliser, sjuksköterskor och alla andra som har lång högskoleutbildning utan att för den skull vara högavlönade. Utbildning ska löna sig bättre.

Regeringen följer alltså upp de gångna årens lyckade satsningar på att få fler i arbete med mer av samma medicin. ­Reformerna presenteras nu, men kommer att förverkligas i och med höstens budgetproposition, och alltså tidigast träda i kraft under nästa år.

”Man kan inte sitta i ett halvår och göra ingenting”, säger socialdemokraternas ekonomisk­politiske talesman Thomas Östros till TT. Som sagt: fundera en smula över hur hans alternativ hade sett ut.

För när Östros pressas om vad socialdemokrat­erna skulle ha fört för jobbpolitik under detta ­halvår glunkar han om ”utbildningar för arbets­lösa” och ”högskoleutbildningar”. Det ­Thomas Östros vill skapa är inte nya jobb. Det är ett ­förvaringssystem för arbetslösa.

Alliansens arbetslinje har gett resultat i statens plånbok. Därför kommer man också ha råd att stärka psykvården, satsa på forskning och investera i infrastruktur.

”Det går inte ihop”, säger partisekrete­rare Marita Ulvskog till TT, ”när man ­fortsätter att slösa bort stora skattesummor samtidigt som man säger att man vill satsa på välfärden.” Det är komiskt att hon tycker att det är slöseri med ”skattesummor” när vanliga lönearbetare får behålla mer av sin lön, men uttolkat betyder detta att en s-­regering skulle höja skatterna för låg­inkomsttagare, tvinga fler till utanförskap och leverera sämre kvalitet i välfärden.

Det är inte ett seriöst alternativ. Och då har vi inte ens hört vad vänsterpartiet och miljöpartiet tycker.