Jag fick mejl från en upprörd niondeklassare. I Samhälle i dag: Elevbok av Karin Wergel mfl skriver man så här:

”Mao Zedong (1893-1976) ledde revolutionen som 1949 gjorde Kina till ett kommunistiskt land. Under 1960- och 70-talet påverkade hans tankar kommunister världen över, inte minst i Västeuropa.”

”Det som de ’glömde’, fortsätter mejlet, var att nämna att 70 miljoner människor dog på grund av hans handlingar och utrensningar.” Ett annat exempel på att det behövs upplysning om kommunismen är det historieupprop i vilket för när­varande 390 forskare kräver att Forum för levande historia inte ska upplysa om kommunismen brott mot mänskligheten.

Jag känner stor sympati för den principiella kritiken mot att Forum för levande historia (FFLH) är en statlig myndighet, men eftersom uppropet inte omfattar upplysningen om nazismens brott mot mänskligheten gränsar uppropets trovärdighet till noll. Det gjordes inte heller något upprop när FFLH bildades.

Det är bra att några av undertecknarna har insett att kritiken haltar.

Att flera av uppropets initiativtagare är kommunister ökar inte precis trovärdigheten. Åsa Linderborg känner ju alla till. Kjell Östberg är en av socialistiska partiets historiker. En annan är Håkan Blomqvist som var ciceron på den Leninvandring som var en av höjdpunkterna på ABF:s och LO:s Socialistiskt forum i höstas. I samband med att det hade gått 40 år sedan den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovaken karaktäriserade han utvecklingen efter sammetsrevolutionen 1989 som ”den verkliga kontrarevolutionen”.

Och ärligt talat, om man ska tala om statlig styrning av forskningen – och det bör vi göra – är det inte FFLH som är problemet. Myndigheten sysslar inte med forskning och förfogar över en rännil av resurser i förhållande till de medel som har avsatts för politiska projekt med till exempel genusförtecken. En del av undertecknarna har säkert tagit emot sådana anslag utan att protestera. Kort sagt, det är en angelägen diskussion men uppropsmakarna missar målet.

Gladast är nog FFLH som aldrig visat någon entusiasm för att upplysa om kommunismen. I norska Klassekampen (2/4) säger pressekreteraren Johan Perwe att man sannolikt snart kommer att ta sig an nya uppgifter: ”som att utreda de negativa konsekvenserna av kapitalismen och kolonialismen”. Nog kan man ana att en del av uppropsmakarna nickar belåtet.

Raoul Wallenberg-monumentet på Nybroplan i Stockholm är en illustration av sambandet mellan nazism och kommunism. Wallenberg räddade judar från Hitlers gaskamrar, tillfångatogs av Stalin och mördades sedan med stor sannolikhet i Ljubljankafängelset i Moskva.

Moderna museets Leninmonumentet av Björn Löwin är en hyllning från det långa sjuttiotalet. Numera är det snarast ett monument över vår förmåga att blunda och ett hån mot dem som levde under kommunismen.

Historieuppropet är det senaste exemplet på denna monumentala oförmåga och hur vänstern mäter nazismens och kommunismens brott med olika måttstock.