Natten till den 23 juli briserade en sprängladdning utanför synagogan i Malmö, varvid åtta fönsterrutor krossades och fastigheten fick brännskador.

Därmed aktualiserades åter diskussionen om de trakasserier som får judar att flytta från Malmö. ”Vi upplever ett konstant hot mot församlingen”, sade Fredrik Sieradzki från Judiska församlingen till Sydnytt.

Återkommande förföljelse riktad mot en alltmer krympande minoritet borde oroa de lokala makthavarna. Men när det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu kommenterade saken i vintras gav han svar som förringade problemen och lade skuld på offren. När han sedan fick kritik bland annat för sitt förslag att judar i Malmö borde ta avstånd från Israels politik för att slippa trakasserier menade han att han ansattes av en israelisk lobby. Hur kan det komma sig?

I uppsatsen The Reepalu Affair as a Paradigm of Swedish Leftwing Antisemitism försöker Mikael Tossavainen, forskare vid Stephen Roth Institute for the Study of Contemporary Antisemitism and Racism vid universitetet i Tel Aviv, förklara det.

Tossavainen identifierar tre av Reepalus tankefigurer – att jämställa sionism med antisemitism, att göra judar kollektivt ansvariga för Israels handlingar, samt att antyda att en israelisk lobby styr medierna – som klart förankrade i en antisemitisk tradition. Vidare menar Tossavainen att denna tradition förvaltas av en vänster som i sitt motstånd mot Israels politik inte förmår göra upp med det unkna tankegodset. Ju längre ut till vänster, desto värre är det, men liknande argumentation smyger sig inte sällan in i den bredare vänstern.

Detta betyder dock inte att Reepalu är antisemit, ett uttryck man ska vara försiktig med för att inte urholka dess betydelse.

”Det är inte avsikten här att påstå att Ilmar Reepalu anser att judar är illojala mot Sverige eller att det finns en judisk konspiration med syfte att ta över världen. Hans uttalanden kan dock tydligt länkas till dessa tankefigurer, eftersom de är en del av samma underströmmar av tro och myt som omger judar. Med andra ord, Ilmar Reepalu är måhända inte antisemit, men han använde sig helt klart av antisemitiskt språk”, skriver Tossavainen.

Risken med det språket är att man kan råka bereda väg för utstuderat antisemitiska handlingar. Som sprängladdningar utanför synagogan.