Carin Jämtin, oppositionsråd för Socialdemokraterna i Stockholm, har låtit höra av sig en hel del den sista tiden. I tunnelbanan hänger till exempel stora affischer där hon, bland annat, frågar oss hålögda morgonresenärer om det ska bli ”fler som söker jobb eller fler jobb att söka?”. Som om det skulle finnas en motsättning.
Under Prideveckan skrev Carin Jämtin (28/7) dessutom ett debattinlägg på den särskilda nätupplagan av DN Debatt som bara handlar om Stockholmsfrågor, där hon krävde hbt-profilerade äldreboenden i Stockholm och könsneutrala toaletter, så att ”man slipper välja mellan tjej- och killtoaletten” och självvalda könsuttryck inte hotas.
”Den socialdemokratiska politiken bygger på övertygelsen om alla människors lika rätt och värde”, fortsatte hon. Den meningen brukade betyda något mer för socialdemokrater.
På ett motsvarande sätt har Vänsterpartiets gruppledare istadshuset, Ann-Margarethe Liv, nyligen illustrerat Stockholmsvänsterns intellektuella utveckling. I gårdagens SvD intervjuades hon under rubriken ”Vi måste höja skatten” och sade om kommunismen att ”Jag har inget problem med att andra i partiet kallar sig kommunister, det viktigaste är att vi ställer upp på samma program”.
Om de offentligfinansierade friskolor som har blivit ett helt normalt inslag i Stockholm, och som uppskattas av både vanliga föräldrar och elever, sade Ann-Margerethe Liv grinigt: ”Vi kallar det privatskolor”.
Om det är så här de ledande representanterna för de båda vänsterpartierna i Stockholms stad vill framstå är det inte alls särskilt märkligt att Socialdemokraterna konstant framhärdar omkring tjugoprocentsstrecket i den lokala opinionen och att Vänsterpartiet hankar sig fram med cirka sex procent.
En betoning på icke-frågor kombinerad med en dumdryg inställning till sådant som väljare i allmänhet faktiskt tycker är viktigt, som skolval och arbetsmarknaden, kan knappast appellera till fler människor.
Socialdemokraterna tycks dessutom ha backat i väljaropinionen under slutet av våren. De könsneutrala toaletterna lär nog inte bli den game-changer som Carin Jämtin och hennes parti skulle behöva nu.
