Vad vill Socialdemokraterna? Leif Pagrotsky har på partiets uppdrag tänkt kring S och skatterna och landat i slutsatsen att vägen framåt inte går över återställare av alliansregeringens skattepolitik.

2010 gick Socialdemokraterna till val på att avskaffa rut. Numera är partilinjen att begränsa avdragsrätten till barnfamiljer och pensionärer. Men det vill inte Pagrotsky som pekar på en rad positiva effekter av rut. Inte heller vill han återkalla fastighets- eller förmögenhetsskatten.

Lagt kort ligger, verkar ha varit Pagrotskys defensiva motto. Svenskarna har ställt in sina liv på basis av reformerna och därför vore det fel att riva upp dem. På samma sätt förhåller det sig med jobbskatteavdragen som han annars underkänner som jobbskapande.

Underförstått, det vore politiskt självmord att gå till val på att riva upp en politik som väljarna gillar.

Men det är fel att bara se förslagen som valtaktik. I en intervju ger Pagrotsky uttryck en vilja att i grunden tänka nytt om skatter (DN 21/9). Som han säger: ”Min huvudvärk är inte vilka skatter vi ska höja.”

Ambitionen att utjämna orättvisor finns där och likaså synsättet att det ska ske via offentlig sektor, men det är tillväxt i stället för högre skatter som ska göra en sådan politik möjlig. På skattesidan innebär det sänkningar för arbetslösa, sjuka och pensionärer.

Huvudvärk kan komma plötsligt. Pagrotsky vill bort från procentssatstänkandet men det bryter med en föreställning om jämlik, rättvisa och skatter som nådde sin höjdpunkt under ”det långa sjuttiotalet”.

På S-kongressen 1972 slog Alva Myrdal fast: ”Jämlikhet är ingen kostnad. Det är en rättvisefråga.”

Året efter pläderade den blivande löntagarfondsutredaren Anna Hedborg (i uppsatsen Socialism är att arbeta,) för en kraftigt utbyggd offentlig sektor.

Hon var medveten om att det skulle kosta men ”socialdemokratin har aldrig för tvekat inför ökade skatter för goda ändamål”.

2004 återkallade Göran Persson Olof Palme med citat: ”Så länge tryggheten inte är för alla, så länge minsta orättvisa råder, så länge har en socialdemokratisk regering en självklar uppgift.”

Likhet och inte liv är målet.

Som ett eko säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i en kritisk kommentar att Pagrotsky ”missar rättvisefrågorna”, att ”skattesystemet har alltid bidragit till att öka rättvisan” (DN 22/1). Och rättvisa är detsamma som jämlikhet.

LO-basen är ”besviken”.

LO väljer procentssatspolitik framför tillväxt – och spelar därmed över bollen till Stefan Löfven. Han har redan en gryende konflikt med LO angående ”vinst i välfärden” som LO har sagt nej till och nu tornar en skattestrid upp sig. Vad är Löfvens svar på frågan: Vad vill Socialdemokraterna? Är den tidigare Metallordföranden beredd att ta fighten med LO?