Går det att hösten 2010 diskutera ”integrationens utmaningar”, utan att prata om Sverigedemokraterna? Det är åtminstone värt ett försök, och tankesmedjan Timbro lyckas väl i den antologi med denna rubrik som presenterades under ett seminarium igår.
Men det finns ett problem med utgångspunkten: integration för ofelbart tanken till invandring. Samtidigt som den som läser skriften blir allt mer övertygad om att de utmaningar som skymtar förbi varken är enbart relaterade till eller nödvändiga konsekvenser av invandring.
Här finns en skillnad gentemot det begrepp som Alliansen framgångsrikt har använt för att beskriva Sveriges problem: utanförskapet. Syftet är nämligen inte främst att lyfta fram de personer som på ett eller annat sätt befinner sig i utanförskap, utan att förändra de politiska system som skapar eller upprätthåller detta utanförskap.
Sökarljuset riktas mot politikens misslyckande. Hur har vad arbetarrörelsen skulle kunna kalla ett nytt klassamhälle kunnat växa fram, med dennas goda minne?
I bästa fall kan en debatt om integrationens utmaningar bli något liknande; ett sätt att ta upp frågor som måste diskuteras alldeles oavsett, som ”hur sänker vi trösklarna in på arbetsmarknaden?”. För att ta ett väldigt konkret exempel: Många skulle instämma i att vi måste ompröva las om vi ska komma tillrätta med arbetslösheten bland invandrare. Men kanske kan arbetslösheten bland invandrare vara ett sätt att våga diskutera las.
Oavsett i vilken ände man börjar – integration, utanförskap, ungdomsarbetslöshet – kommer man förr eller senare att upptäcka att det finns gemensamma orsaker. Därför finns det all anledning att inte behandla detta som helt åtskiljda företeelser.
Inte ens frågor som rör hur ett samhälle ska hantera kulturell eller religiös mångfald är bara relaterade till invandring.
Sakine Madons uppgörelse med identitetspolitiken, där invandrargrupper särbehandlas och bli föremål för särskilda integrationsprojekt, vore lika giltig om hon hade talat om andra särbehandlingsprojekt.
Kanske borde vi skippa det där med integrationspolitik helt och hållet när det inte ens är klart vad syftet med denna ska vara? Vad är integration? Till exempel var både Thomas Gür och Frida Johansson Metso under seminariet inne på att det främst handlar om att inte ligga samhället till last. Då borde vi snarare än integration tala om välfärdsstatens utmaningar.
