Om Tyskland kan avveckla kärnkraften kan även Sverige. Det har Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin slagit fast (DN Debatt 1/6). Att det går att avveckla kärnkraften har ju alltid varit MP:s ståndpunkt så det är inte någon nyhet. Och på motsvarande sätt räcker det förstås inte med att Angela Merkel säger att man ska avveckla kärnkraften på tio år för att man ska lyckas.

Inte heller säger den i förtid utropade framgången något om prislappen för att i förtid ta fungerande anläggningar ur drift. Gudrun Schyman brände upp 100000 kronor i Almedalen förra året. Nu bränner Merkel många fler euro av samma skäl.

Språkrören skriver att ”det den tyska regeringens beslut visar är att det avgörande är vilken politisk vilja man har”. Men Merkels agerande och regeringens beslut bottnar i politiskt kalkylerande inför parlamentsvalet 2013. Så ser den politiska viljan ut – i själva verket hade Merkel tidigare tagit ställning för 2036, vilket i praktiken var ett årtal som ligger så långt fram i tiden att det öppnade för en att behålla kärnkraften för evigt.

Men det är förstås inte bara Romson och Fridolin som är glada över Fukushimaeffekten. För duon Medvedev & Putin (eller rättare sagt Putin & Medvedev) har kärnkraftsolyckan i Japan – i politiskt och ekonomiskt avseende – kommit som en välsignelse. Den globala efterfrågan på gas har ökat och med det tyska beslutet får rysk gas en ännu tyngre roll i Europas energiförsörjning. Exportintäkterna stiger.

Gazprom står redan för 30 procent av det tyska gasbehovet och när kärnkraften (som svarar för 28 procent av elförsörjningen) försvinner blir en lösning mer gas från Putin & Medvedev. Ingen behöver tveka om att detta också påverkar maktförhållandena (man kan till exempel läsa den ryska säkerhetspolitiska doktrin) och gör Tyskland till en ännu bättre vän till Kreml är vad som redan är fallet.

Inte minst är oron påfallande hos de länder som i första hand riskerar att komma i kläm. Det gör att det nu blir ännu viktigare för Litauen att bygga ny kärnkraft som ersättning för Ignalina. Polens intresse för god el har inte heller svalnat. Den riktigt stora framtidsfrågan är dock Polens möjligheter att utveckla storskalig produktionen av naturgas ur skiffer. Om det lyckas kommer det att påverka maktrelationerna i säkrare riktning.

I perspektiv av det tyska kärnkraftsbeslutet blir den nygamla tonvikten vid Europa i Natos strategiska koncept från 2011 ännu viktigare. Att president Obama och premiärminister Tusk i förra veckan inte bara kom överens om energisamarbete utan även om att en mindre styrka ur det amerikanska flyget (i träningssyfte) ska stationeras i Polen känns betryggande.

Det tyska avvecklingsbeslutet får också direkt säkerhetspolitisk påverkan på Sverige. Det är sannolikt att det enkelpipiga Nordstream blir dubbelpipigt för att klara exportbehovet. Det lär inte minska det ryska militärstrategiska intresset för Östersjön.