Att det råder stiltje i svensk inrikespolitik avtecknar sig också i dagens opinionsundersökning från Sifo. Nästan alla partier ligger kvar på förra månadens resultat, möjligen som en konsekvens av att man inte har bedrivit politisk opinionsbildning i någon högre utsträckning.

Socialdemokraterna är förvisso ett undantag och kan ge intryck av att vara gynnade av att för tillfället sakna både partiledare och politik. Så kanske ska man inte ha brådska i valet av Tomas Eneroth. Eller Thomas Östros. Men den positiva förändringen på 2,4 procent från 27,8 procent till 30,2 procent är förstås inte statistiskt säker.

I det enda fall där undersökningen visar en säkerställd rörelse åt något håll har det berörda partiet också nyligen synts mycket i debatten.

Miljöpartiet dyker med 2,6 procent från 10,3 till 7,7 procent. Vågar vi redan kalla det Fridolin-effekten?

MP:s förmodade kronprins Gustav Fridolin har den senaste tiden stakat ut sin vision för partiet. Det ska bland annat kuska runt till varje arbetsplats och fikarum i landet och rekrytera ”arga medborgare”.

Han har också bjudit på samhällskritik på hög nivå: ”Regeringen framstår som ideologiska motståndare till själva politiken”.

Med sådana förutsättningar kan en eventuell Fridolin-effekt bli hur stor som helst.