Antalet apotek har inte blivit fler, åtminstone inte i Arvids-jaur. Med anledning av detta ställde Sveriges Radios Ekot i går frågan: Har regeringens apoteksreform misslyckats?

Om vi för ett ögonblick lägger den anekdotiska bevisföringen åt sidan blir det svårt att svara ja på den frågan. För tre år sedan gick det i Sverige nästan 11000 invånare på varje apotek. För Europa var motsvarande siffra 4000. Så såg facit ut efter fyrtio år med statens apoteksmonopol.

Efter monopolets fall har nya apotek vuxit upp som svampar på sensommaren. Tillgången har ökat med en tredjedel, från 950 till 1240. Samtidigt har vissa receptfria läkemedel börjat säljas i vanliga matbutiker.

Vi talar här om en tillgänglighetsrevolution, en sen men ytterst välkommen anpassning till människors vardagsbehov. Vi kan ju faktiskt drabbas av huvudvärk även efter klockan sex på kvällen. Barn kan bli febriga även på helg-er.

Och om Europas alla övriga invånare klarar av en mångfald av apotek, och att köpa nässprej utanför ordinarie kontorstid, så ska nog svenskarna göra det också.

Nå, tillgängligheten har inte ökat överallt. Men har den sjunkit? Nej, Ekot rapporterar att apotekstätheten i glesbygden är oförändrad. Och inte ens den uppgiften är speciellt relevant om den inte jämförs med utvecklingen på andra marknader. Hur är det med tillgången på bensinmackar i samma delar av landet? Mataffärer? Bankkontor?

Att stad och land utvecklas i olika takt, och i bitvis olika riktningar, hör till sakens natur. Men det finns ingen anledning att misströsta.

I Norge, som slopade sitt apoteksmonopol 2001, har antalet butiker fördubblats på mindre än tio år – och tillgången har ökat i hela landet, om än inte i samma takt och utsträckning.

Vänsterpartierna är dock missnöjda, och kommer med stor sannolikhet att gå till val på någon form av återreglering.

Och visst kan det vara politiskt lockande att kritisera ett stort företag som satsar mer i Stockholm än i Skåre.

Men innan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet springer till tryckeriet med sina valaffischer bör de svara på ett antal frågor. Vilka av de 300 nya apoteken vill de lägga ned? Och av vilket skäl? Att de inte är helt jämnt spridda över landet? Det är i så fall ett synnerligen dåligt skäl.

Om de verkligen är intresserade av att apoteken blir bättre och fler, borde de fundera över vilken effekt deras hot om förstagligande har. Under den sortens omständigheter är det inte speciellt lockande att ta den risk det innebär att expandera och investera.

Givetvis har omregleringen följts av visst krångel när det gäller de nya apotekens service och administration. Något annat vore märkligt efter decennier av destruktivt monopol.

Den nya apoteksmarknaden är bara ett par år gammal, och att trimma in nya system kan ta lite tid. Men den dramatiskt ökande tillgången visar ändå att vi är på rätt väg.

Vardagen har blivit lite enklare för miljontals svenskar. De partier som går till val på att bläddra tillbaka almanackan till 2009 lär få anledning att ångra det.