Det är ovanligt att tonåringar dödar varandra. I Sverige inträffar det i snitt två gånger per år. Enligt Brottsförebyggande rådet tyder inget på att det dödliga våldet skulle öka bland personer i åldern 15-17 år.

Personer och personer, det är framför allt om unga män vi talar. De som dödar och misshandlar är ynglingar från alla samhällsskikt, som på tvärs med ungdomars allt sundare livsstil och ökade hälsomedvetande grundar kvällen med en rejäl fylla eller som drogpåverkade ger sig ut på stan och muckar gräl. Ofta faller de själva offer för det gängrelaterade ungdomsvåldet.

Förra söndagen diskuterades tonårsvåldet på Kulturhuset i Stockholm, och i Göteborgsstadsdelen Tynnered har föräldrar och ungdomar nyligen gått samman och bildat en förening mot våldet. Målet är ett tryggt Tynnered utan ungdomsvåld, kriminalitet och droger.

I onsdags manifesterades återigen mot ungdomsvåldet, denna gång i Vasaparken i Stockholm. Ett hundratal barn, ungdomar och vuxna deltog i fackeltåget som stiftelsen Birkagården hade arrangerat.

I förra veckan beslutade kommunpolitiker i Helsingborg, Landskrona, Svalöv, Åstorp och Bjuv att ta ett gemensamt regionalt krafttag mot ungdomsvåldet. Förutom att satsa mer resurser ska man införa nolltolerans mot ungdomskriminalitet. Detta då antalet brott där gärningsmannen varit mellan 12 och 17 år har ökat med mer än en tredjedel i vissa av kommunerna .

Vid årsskiftet avslutas Björn Fries uppdrag som regeringens narkotikasamordnare. Vad han inte vet om ungdomars drogvanor är förmodligen inte värt att veta. Fries bakgrund passar med andra ord utmärkt för hans nya jobb som ledare för en landsomfattande kampanj mot ungdomsvåldet, som socialdemokraterna nu drar igång.

Ett otäckt fenomen som blivit allt vanligare är att ungdomar gör upp i förväg om var och när de ska puckla på varandra. Agerandet vittnar om en falsk romantisering av våldet som konfliktlösningsmetod. Därför var det rätt att Rikspolischefen och Stockholms länspolismästare i går båda signalerade åtgärder mot så kallade organiserade ungdomsslagsmål. Klockan 10.17 landade Rikspolischefens mejl med nyheter om polisens satsningar. Två timmar senare skickade länspolismästaren ut ett pressmeddelande där hon uppmanar föräldrar, skolor, socialfolk och andra att hjälpa polisen att få stopp på våldseländet.

I går arrangerade Klara kyrka ”En kväll mot våldet”. Socialminister Göran Hägglund talade och precis som i partiledardebatten (17/10) uppmanade han föräldrar och alla andra vuxna att engagera sig djupare.

Om dödsmisshandeln av en 16-årig kille på Kungsholmen natten mellan den femte och sjätte oktober har haft något gott med sig, så är det att denna tragiska händelse har fått upp ögonen inte bara på vuxna och ungdomar i största allmänhet, utan på politiker, polisen, företagare, lärare och socialarbetare.

Sent omsider tycks det ha sjunkit in i människor att de kan göra skillnad genom eget aktivt handlande och inte minst genom att bry sig och visa närvaro där ungdomarna finns. Men också i hemmiljön, vid köksbordet, framför datorn och i tv-soffan. Även om man kan ha vissa invändningar mot socialministerns idéer om super-nannys, civilkuragelag och särskilda föräldraprojekt, har Hägglund rätt i att föräldrarollen behöver uppvärderas.

Visst kan samhällsorganen göra mer för att få slut på ungdomsvåldet, men utan föräldrarnas ansvar och engagemang går det inte.