Det har tagit tid men till sist har rättvisan hunnit i kapp dem: Slobodan Milosevic, Radovan Karadzic och nu även Ratko Mladic. Mladic greps i går av serbiska säkerhetsstyrkor och kommer att ställas inför FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Han är åtalad för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under kriget i Bosnien på 1990-talet. Namnet Srebrenica är ett monument över människans omänsklighet – och med Mladic i en huvudroll.
Balkankrigen på 1990-talet blossade upp när kalla krigets slut tinade upp sedan länge djupfrysta konflikter i det kommunistiska Jugoslavien. Historieskrivningen är inte enkel, men grunden till att det blev krig är att nationella aspirationer om självständighet hamnade i strid med Serbiens ovilja att ge upp sin dominerande position. Politiken laddades med etnicitet och etniskt hat. Det var också ett sätt för ledare som Milosevic att behålla makten och härligheten på hemmaplan. Resultatet blev katastrofalt.
Balkankrigen skakade om den europeiska självbilden. Den politiska retoriken, bilderna från krigsskådeplatserna och vittnesmålen om grymheten hörde liksom inte hemma i det moderna och upplysta Europa. Men ljuset släcktes på Balkan. Det som aldrig skulle hända igen, hände igen. Historien upprepade sig. Ondska. Folkmord.
Omvärlden stod handfallen inför utbrottet av krig i Europa men grep till slut in först fredsframtvingande och sedan fredsbevarande. Det var inte det internationella samfundets största stund. Två decennier senare är bilden. Å ena sidan är Slovenien medlem i EU och Kroatien står på tröskeln, å andra sidan går den politiska och ekonomiska utvecklingen trögt i Bosnien och Kosovo.
Gripandet av Mladic skedde samtidigt som åklagarna vid FN:s krigsförbrytartribunal filade på en rapport om bristande samarbetsvilja från serbiska myndigheter (den viljan har vacklat även på andra håll). I går tillbakavisade Serbiens president Boris Tadic anklagelser om att den efterlyste krigsförbrytaren Mladic hade kunnat tas tidigare.
Det är också fullt möjligt att den reformorienterade politiska ledningen inte har känt till var Mladic – eller för delen tidigare Karadzic – hade gömt sig. Det är inte lika troligt att säkerhetstjänsten – eller delar därav – skulle ha varit ovetande. Det är utmärkt att Tadic aviserar en utredning om det som liknar ett serbiskt Abbottabad.
Att ställa krigsförbrytarna inför rätta handlar om att skipa rättvisa och att ge offren upprättelse. Men det gäller också framtiden.
Att göra upp med historien är viktigt för att staterna på det nya Balkan ska komma vidare: Som Serbien sedan några år gör. Serbien är inte längre en internationell paria utan ett land som söker sin roll i Europa. Infångandet av Ratko Mladic innebär att man har undanröjt ett stort hinder på vägen till medlemskap i EU. Ja, man kan till och med se det i perspektiv av EU:s mjuka makt.
Medlemskap kräver dock mycket mer av reformer men också att frågan om Kosovo löses (det är inte aktuellt med ett nytt Cypern). Det förtar dock på intet sätt betydelsen av gårdagens fångst.
