ur är det nu det sjungs om Stockholm på Skansen varenda år? Jo, huvudstaden är ”öarnas stad”, den ”stad som fått allt”. Det är tjusigt skaldat, men det stämmer inte riktigt. Någon förbifart har vi inte fått – till skillnad från de flesta andra moderna storstäder. Det behövdes kanhända inte när man skeppade sig härs och tvärs mellan Birka och andra dåtida knutpunkter här i trakten, men nu börjar det, milt uttryckt, bli dags.
En blandning av sött och salt är trevligt, men Mälarens kärlek till havet ställer faktiskt till det. Alltför länge har all trafik skumpat fram över Stockholms broar. Persontrafik som tunga transporter. In och igenom – aldrig förbi.
De flesta inser att detta inte är någon bra ordning. Att en storstad, inte minst en som ligger mitt i landet, behöver en förbifart hellre än en genomfart. Således var det många glada tillrop när regeringen gav Förbifart Stockholm klartecken igår.
Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) var såklart nöjd. Den infrastrukturutmaning som hela den växande Mälardalsregionen står inför är inte liten och regeringens besked innebär att en viktig pusselbit faller på plats för honom. Men alla var inte glada, däribland Miljöpartiets Maria Wetterstrand, som sade att ”kollektivtrafiksatsningarna bör komma först.” Språkröret lovade vidare att inte ge upp försöken att stoppa projektet som hon kallade ”framtidsfientligt”
Framtidsfientlig kan hon vara själv. Eller okej, inte helt. MP har Vänsterpartiet på sin sida, men därutöver är det få som håller med om att Förbifart Stockholm är en dålig idé. Enligt en undersökning från analysföretaget United Minds är 72 procent av stockholmarna positiva till bygget, vilket oppositionslandstingsrådet Lars Dahlberg framhöll igår, när han i SvD förklarade att ”motståndet mot förbifarten är kontraproduktivt” och hämmande för regionutvecklingen.
Med andra ord är inte heller Socialdemokraterna med på MP:s tåg. Som så många gånger förut återstår därmed frågan om hur de rödgröna ska kunna enas.
Förbifart Stockholm missuppfattas ofta som ett bygge vars syfte enkom är att ge stockholmarna fler vägar att välja mellan. Den tolkningen kan bara göras av en innerstadsbo som aldrig behövt åka till tippen, aldrig tagit jobb i länet bredvid, aldrig köpt en soffa på Blocket och aldrig startat företag med andra ambitioner än affärer i grannskapet eller relationer över internet.
Men det är inte alltid så enkelt. Mälardalsregionen är ingen innerstad utan ett svårtrafikerat litet örike. Vi måste kunna köra både bilar och lastbilar här även fortsättningsvis. För övrigt innebär Förbifart Stockholm inga-lunda ett hinder för satsningar på kollektivtrafik. Tvärtom kommer vägen självklart trafikeras av nya direktbusslinjer. Bussar är också kollektivtrafik.
Miljöpartiet har goda sidor, men när det kommer till trafik och infrastruktur hamnar de ofta på villovägar – förlåt, stickspår.
Varför plädera för utveckling av bränslesnåla bilar och alternativa drivmedel om man tänker sätta klackarna i backen varje gång någon föreslår en väg eller två för dessa fordon att färdas på?
Det finns en strof i den där allsångsdängan som illustrerar MP:s inställning i den här frågan ganska väl: ”(För)åldrad i ungdomlig grönska.”
