Det slog väl inte direkt gnistor om det tal som Socialdemokraternas nykrönte ledare Stefan Löfven höll igår. Men bristen på fyndiga oneliners gav talet en äkthet och en tyngd som både Mona Sahlin och Håkan Juholt saknade. Därmed har statsminister Fredrik Reinfeldt nu fått en ny typ av motståndare, en som inte lär snubbla på sina egna fötter och som inte har något behov av att förställa sig.

Det borgar för minskat personfokus, och förhoppningsvis mer politik. Såväl regering som opposition har sluppit diskutera tidens frågor under merparten av det gångna året, trots enorma utmaningar både inom och utanför landets gränser.

Efter den sorgliga Juholt-episoden kan vi nu förhoppningsvis återgå till den sakpolitiska dagordningen. Nu som tidigare behöver Sverige en aktiv regering – och en fungerande opposition.