Antiamerikanismens triumf

Hur såg hotbilden ut? Var president Bush och premiärminister Blair krigsherrar förklädda som fredsänglar? Bråket om det underrättelsematerial som låg till grund för beslutet att invadera Irak har blivit viktigare än befrielsen. Ibland är världen underlig. Som Philip Stephens konstaterar i Financial Times (6/6) kommer dock den diskussionen bara att bli en fotnot i historieböckerna. Det är utvecklingen i Irak efter kriget som blir avgörande när historien sätter betyg; kommer president Bush att klara av att införa en representativ demokrati? Vill irakierna? Blir Irak inledningen på en utrikespolitisk offensiv för fred i Mellanöstern? Hittills har Bush gjort rätt, men det krävs uthållighet och stora insatser för att lyckas.

USA vann kriget mot Irak, men att döma av en ny attitydundersökning från Pew Center i Washington förlorades slaget om opinionen. Överallt har den andel av befolkningen som har en positiv uppfattning om USA minskat. Det är motståndet mot befrielsen av Irak som slagit igenom. I Tyskland är det nu bara 45 procent som tycker bra om USA mot knappt 80 procent för några år sedan. Dystrast är data från Mellanöstern, där t ex endast en procent av de tillfrågade jordanierna har en positiv inställning till USA mot 25 procent förra sommaren. Det blir tungt att vända den arabiska opinionen. Inte minst eftersom mänskliga fri- och rättigheter inte verkar vara så viktigt. Cairo Times noterar (12/03) att de egyptiska medierna inte bryr sig om upptäckten av massgravar i Irak eller för den delen gaskriget mot kurder och shiiter. Däremot sattes känslorna i svallning när Saddam Hussein störtades. Att det är president Bushs utrikespolitik som framkallar negativa vibrationer framgår när de som inte gillar USA svarar på frågan om det är USA i allmänhet eller Bush som är problemet. I Tyskland var det 74 procent av de USA-negativa som hänförde motviljan till Bush. Sannolikt döljer det sig en dos antiamerikanism bakom utpekandet av Bush, som i alla fall i Europa är en mer legitim måltavla än vad USA är. Påfallande är dock att det finns en stor del som anser att det är USA som det är fel på.

Pewpejlingen tas nu till intäkt för att det är president Bush som är problemet (och inte Saddam Husseins regim). Men den globala opinionen är snarare ett problem för presidenten, som får svårare att föra en frihetligt färgad utrikespolitik utan stöd ens i vänligt sinnade stater. Det är i sin tur ett problem för oss som stödjer den politiken.