För yngre läsare kan det verka otroligt, men i en avlägsen forntid förväntades samhällsekonomin bygga på andra faktorer än sms-lån och piratkopiering. De ledande entreprenörerna sålde inte främst shaktimattor, och privatkapitalet byggdes inte enbart av internetpoker.
Vid den här tiden premierades vad som benämndes flit och sparsamhet, till gagn för envar och alla. Även ungdomen uppskattade detta. Till så måtto, faktiskt, att den tecknade serien Spara och Slösa , som Birgitta Lilliehöök tecknade i Sparbankens tidning Lyckoslanten fram till 1963, var en av landets mest populära.
Jo, det kan verka otroligt, men så var det. Den sedelärande berättelsen om den prudentliga flickan Spara, och hennes spendersamma väninna Slösa, var ett av den tidens stora nöjen för barn. Som Grand Theft Auto idag, fast med lite annat budskap.
I dagarna är den gamla konflikten mellan Spara och Slösa aktuell igen, på grund av den globala ekonomiska krisen. Budgetförhandlingarna, som pågått sedan i torsdags på Harpsund, utgör i någon mån ett vägval mellan de bägge förhållningssätten.
När Anders Borg igår presenterade finansdepartementets beräkningar av de ekonomiska ramar som utgör förhandlingarnas grund påpekade han att ekonomin ser en smula bättre ut än man trott i våras. Samtidigt ser dock framtiden ännu lite mörkare ut än man anat, med lägre tillväxt och med en arbetslöshet som väntas uppnå 11,6 procent år 2011.
Det är siffror som kan tas till intäkt för den som vill att staten ska spendera oss ur krisen. ”De pengar som finns måste gå till jobbskapande åtgärder och till välfärden, vård, skola och omsorg”, sade exempelvis socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros i går.
Frågan är om det är vad väljarna vill.
En mätning som utförts i augusti av Novus Opinion, på uppdrag av Svenskt näringsliv, ger snarare stöd för att regeringen bör hålla i pengarna.
Budskapet har ju hittills varit från Anders Borg att inte pumpa in pengar i olönsamma företag eller belöna slösaktiga kommuner. Samtidigt har den rödgröna oppositionen förespråkat frikostiga lån till olönsamma bilfabrikörer och guldregn över glesbygdskommuner med för stora ishallar. Väljarna tycks dock vara på det klara med vilken väg som är den rätta.
50 procent av de svarande säger att Alliansen inger förtroende. 28 procent säger samma sak om oppositionen. 50 procent säger att Alliansen tar ansvar för landets ekonomi. 26 procent säger att de rödgröna gör det. 51 procent säger att Alliansen har en framtidsvision för Sverige. Bara 26 procent tycker att oppositionen har det.
Mer pengar till kommuner och landsting har utpekats som alla problemlösningars moder, och får man tro oppositionens ständiga överbud så är detta också en valvinnande fråga. Men när folk får bedöma huruvida olika åtgärder är bra eller dåliga för att möta krisen så är sänkta arbetsgivaravgifter i princip lika populära. 70 procent av de svarande tycker att sänkta arbetsgivaravgifter vore bra.
Sådana selektiva stödinsatser som Socialdemokraterna förordar, som statligt stöd till bilindustrin, gillas av mindre än en tredjedel av väljarna. Bland dem antagligen Christian von Koenigsegg.
Det är följaktligen inte förvånande att Mona Sahlin åtnjuter ett mycket lågt förtroende, medan Fredrik Reinfeldts är grundmurat. Bara 19 procent har stort eller mycket stort förtroende för Sahlin – medan 48 procent har det för Fredrik Reinfeldt.
Uppenbarligen tycker folk fortfarande att det är bättre med Spara än med Slösa.
