Ansvaret vilar tungt på Örebro tingsrätt

Tidigt 90-tal träffade dåvarande justitieministern Gun Hellsvik och jag Leif Axmyr på Kumla. Han hade bakat sockerkaka och bar dinglande örhängen. Axmyr råkade ofta i gräl med sina medinterner eftersom han inte tålde att de stökade till där han hade städat. Hellsvik påminde om det när vi bytte några ord om Axmyrreportaget i SvD (11/11).

Hans städintresse verkar hålla i sig. Som framgick av intervjun hann Axmyr byta soppåse i papperskorgen tre gånger under de lika många timmar som SvD var på besök. Han nämnde till och med att han vill starta städfirma när han kommer ut.

Om han kommer ut, ja. Axmyr har suttit inne i 25 år för att med kofot och knivhugg ha mördat sin före detta flickvän och hennes nya kille. Som avslutning tände han eld på lägenheten. Enligt den rättspsykiat-riska expertisen ansågs Axmyr inte sinnessjuk.

Sjuk eller inte, någon större framgång hade han inte när han igår förhandlade i Örebro tingsrätt om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt. Både kriminalvården och åklagaren gjorde tummen ner med hänvisning till hans farlighet. Rättsmedicinalverket fyllde i med att risken för att Axmyr återfaller i brott är ”medelhög”.

I torsdags fick Stenbergamannen, Sten Johansson, sitt livstidsstraff bestämt till 29 år av samma tingsrätt. Han dömdes 1989 för dubbelmord och sju mordbränder i Stenberga utanför Vetlanda. Under mordundersökningen konstaterades att han hade ett 30-tal bränder på sitt samvete. Rättspsykiatrisk expertis menade att han var i behov av sluten psy-kiatrisk vård, det ansåg inte Socialstyrelsen.

Fram till dags datum har Johansson varit frihetsberövad i drygt 18 år. Enligt reglerna om villkorlig frigivning kan han släppas ut efter att två tredje- delar av det tidsbestämda straffet har avtjänats, närmare bestämt efter 19 år och 4 månader.

Några 29 år i fängelse handlar det alltså inte om. Sköter den forne mordbrännaren sig kan han vara ute nästa höst. Visserligen skriver tingsrätten att han inte kan friges utan att först underkastas ”utslussningsåtgärder”. Någon ”konkret och beaktansvärd risk för att han ska återfalla i våldsbrott eller allmänfarliga brott av allvarligt slag”, anser inte domstolen att det finns.

Jag känner mig inte bekväm med beslutet. Nog för att livstids fängelse i särskilda fall bör kunna tidsbestämmas, det anser även jag. Men bara undantagsvis vid överlagda mord, mordbrand och andra grova brott som till exempel grovt spioneri.

Livstidsstraffet är och förblir rättssamhällets yttersta möjlighet att försvara sig mot sina fiender, och den möjligheten bör man inte göra sig av med i första taget.

Personer som begår bestialiska brott kan vara fullt friska. Och den stora majoriteten psykiskt sjuka människor begår inte brott. Men grova brottslingar kan också, som Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailovic, självmedicinera sig med allsköns piller som gör dem livsfarliga både för sig själva och omgivningen.

I det ljuset läser jag Fokus kartläggning av underbemanningen inom svensk psykiatrivård (11/07). Att 20 av 55 psykmottagningar hankar sig fram med halv personalstyrka, är illa framför allt för de vårdbehövande. Men när läkare inom slutenvården som är till för de sjukaste, inte har tid till mer än att skriva ut recept, då är det fara för den allmänna säkerheten. Även det bör Örebro tingsrätt väga in när den bedömer om livstidsdömda ska få tidsbestämda straff.