Ska ännu en guvernör från Texas ta plats i Vita Huset?

Förre statsrådet Jan O Karlsson (S), som myntade uttrycket ’’Texasgubbe’’ är knappast ensam om att rysa vid tanken. Men Rick Perry har under sommaren seglat upp som ett av de hetaste republikanska namnen inför nästa års presidentval.

Rick Perry, som i vänsterliberala kretsar har beskrivits som ”Bush på steroider”, kan å ena sidan ses som ett riskfyllt val. Landet har ännu inte kommit över sin förre texanske president.

Men paradoxalt nog är det just hans Texasbakgrund som låtit honom segla upp som republikansk frälsare.

För Rick Perrys delstat klarar sig riktigt bra, oväntat bra inte minst med tanke på de ekonomiska stormvindar som blåser över resten av landet. Texas, en gång ett starkt demokratfäste, har styrts av republikanska guvernörer sedan 1995, och även delstatskongressen är numera i republikanska händer.

Detta har gett Texas lägre skatter, färre regleringar och mindre offentlig sektor än de flesta andra delar av landet.

Den politiken har lockat både färska entreprenörer och etablerade storföretag till delstaten. Under 2000-talet har 732 800 nettojobb i privat sektor skapats där, samtidigt som landet som helhet förlorade två miljoner jobb.

I Kalifornien, som på egen hand står för 623700 av de förlorade jobben, räknar den stora restaurangkedjan Carl’s Jr inte med att kunna öppna några nya restauranger. Men i Texas öppnas 300 stycken – i år. Det ryktas även att kedjans huvudkontor är på väg att flytta. De tillståndsprövningar som i Kalifornien tar två år, tar i Texas en dryg månad.

Med sina låga skatter och avslappnade byråkrati har Texas därmed inte bara blivit en magnet för företag, utan även ett republikanskt skyltfönster.

Drygt hälften av de jobb som skapats i USA under de gångna två åren har skapats i Texas. Det ger Rick Perry ett tungt vägande argument mot den allt mer pressade Barack Obama.

Perry gynnas även av bristen på starka konkurrenter. Tea party-rörelsens älsklingar, kongressledamöterna Michele Bachmann och Ron Paul, är för renläriga och opolerade för att locka några bredare skaror. Inte minst den senare framstår, sina 75 år till trots, som något av en studentrevolutionär.

Samtidigt är den hittillsvarande favoriten, Massachusetts tidigare guvernör Mitt Romney, Bachmanns och Pauls totala motsats.

Han är uppenbart meriterad och kompetent, men samtidigt helt befriad från djupare ideologiska övertygelser.

Till exempel försöker han nu positionera sig som svuren motståndare till Obamas sjukvårdsreform, trots att den till förväxling liknar det han själv införde i Massachusetts.

Rick Perry är däremot perfekt placerad mellan dessa världar. Efter närmare trettio år i delstatspolitiken, varav drygt tio som guvernör, har han samlat på sig erfarenhet och kunskap. Men han har samtidigt sluppit kompromissa in sig i mitten, förmodligen eftersom han har saknat utpräglat vänsterliberala motståndare.

Om han kan samla de drygt fyrtio procent som räknar sig till högern, behöver han bara övertyga en knapp tredjedel av mittenväljarna för att besegra Obama.

Rick Perry kan mycket väl komma att väljas till president nästa år. Världen må vara trött på Texas, men det är långt ifrån säkert att Texas bryr sig.