I finlandssvenska Hufvudstadsbladet rapporterades den 6 februari:
”Det blev en dyr affär för den minderåriga pojke som eldade upp daghemmet Kuperkeikka i Mankans i somras. Han väntas nu betala 40000 euro (cirka 440000 kronor) till Esbo stad. Dessutom ska pojken och en annan medskyldig betala 6000 euro (cirka 65000 kronor) till det företag som skapar och sköter grönområden, bland annat skolgårdar.”
I en artikel i Norrbottens-Kuriren stod samtidigt att läsa:
”Det är hög tid att visa politisk vilja att stoppa skolbränderna. Förödelsen är för stor, säkerhetsriskerna alltför påtagliga och notan är på tok för hög. Året har knappt börjat och redan har det brunnit i skolor för cirka en kvarts miljard kronor.”
Kopplingen ungdomar och ansvar/skuld är inte alltid så tydlig; skulden läggs inte sällan på “politikerna” som ska visa ”politisk vilja”. I höstas hölls en konferens i Luleå där olika ansvariga konfererade under rubriken ”Anlagd brand – allas ansvar”.
Ungdomsvård, ungdomstjänst (frivillig) och böter sades vara de tre vanligaste rättsliga påföljderna för mordbrand utförd av unga.
Kanske att man i Sverige inte skulle ha ca 500 dagis- och skolbränder om året (mer än en om dagen!) om det var en absolut självklarhet att man alltid måste ta konsekvenserna av sitt handlande och bli skadeståndsskyldig när man medvetet förstört.
I Finland har biträdande riksåklagaren beslutat väcka åtal mot den polisman som lät gärningsmannen i skottdramat i skolan i Kauhajoki behålla sitt vapen.
Dagen innan skolmassakern ägde rum förhörde polisen gärningsmannen, men tog inte ifrån honom hans vapen eller vapenlicens. Polismannen åtalas nu för tjänstebrott på grund av oaktsamhet.
Skulle en svensk polisman ha åtalats i motsvarande situation? Troligen inte. Här hade man förmodligen hittat förmildrande omständigheter och låtit honom slippa undan sitt ansvar. Polisledningen hade kommit med undanflykter på samma sätt som den gör när det gäller poliser som talar om ”apajävlar” och ”blattajävlar” och slänger andra oacceptabla tillmälen omkring sig. I just det sammanhanget säger chefsåklagaren att ”de var där för att bevaka, och därmed kan jag inte koppla uttalandena till ett myndighetsutövande och därför är det inte straffbart.”
Alltså: ingen av de tre poliserna ställs till svars och deras handlande får ytterst minimala konsekvenser som till exempel inre istället för yttre tjänst.
I ett samhälle där varken unga eller äldre vid lagbrott alltid avkrävs konkret ansvar som ger konsekvenser, går det inte att skapa vare sig rättssäkerhet eller trygghet. Eller efterlevnad av lagar.
Politiker och andra viktiga samhällsaktörer kan göra studiebesök i länder där begrepp som ”ansvar” och ”konsekvenser” har faktisk betydelse och inte är tomma ord som mest används i debatter.
Folkhemmet har redan rasat samman, och om inte resten av samhället också ska göra det måste den allmänt utbredda menlösheten, tafattheten och ansvarslösheten snabbt bytas ut mot effektivare agerande, oräddhet och ansvarstagande. På riktigt, inte bara i utredningar, riktlinjer och direktiv. Och inte bara genom att man, som ett outslitligt mantra upprepar: ”det är oacceptabelt”.
Merit Wager är översättare och fri debattör.
