Ett kommunalt argument mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn har varit att man inte kunnat vara säker på om man samtidigt binder upp sig att ta emot en familj av okänd storlek. Rent pragmatiskt kan man kanske förstå oron – kommunbudgetar är rätt inflexibla. Men utanför den kommunala pragmatismen har anklagelsen om ankarbarn som ”utnyttjar” svensk öppenhet ofta hörts bland främlingsfientliga.

Nu har Migrationsverket tagit fram statistik (Ekot 28/5) som visar att idén om ankarbarn är minst sagt överdriven. Av de 4 200 unga som fick uppehållstillstånd mellan 2007 och 2010 har tio procent haft släkt som följt efter. Sammanlagt har 1 130 anhöriga kommit till Sverige så här.

Migrationspolitik kan missbrukas på olika sätt – visst. Men det kan migrationsdebatten också. Påståendena om ankarbarnen är ett utmärkt exempel på det.