När utrikesministern har märkligt svårt att uttala stöd för upproret mot Muammar Gaddafi, utan istället mumlar något om stabilitet. När arbetsmarknadsministern tvingas förklara varför skattepengar går till jobbcoacher med kristallterapi. Eller när justitieministern föreslår skamstraff i gredelina kuvert till ännu icke dömda.

När det är svårt att minnas varför man röstade på nuvarande regering – då finns det i alla fall en anledning att vara stolt.

Svensk ekonomi överträffar förväntningarna. Häromdagen kom beskedet att tillväxten varit uppe på rekordnivån 7,3 procent under slutet på förra året. Och igår skruvade finansminister Anders Borg upp sina prognoser. I år kommer BNP att växa med hela 4,8 procent (upp från 3,7 som man trodde tidigare), förutspår finansdepartementet.

Det mest glädjande är att arbetslösheten ser ut att sjunka snabbare än trott. I år kommer den att hamna på 7,4 procent, för att vid mandatperiodens slut närma sig 5 procent. 2015 räknar Borg med en arbetslöshet på 4,8 procent. De nivåerna har Sverige inte varit på sedan början av 1990-talet.

Sverige, ett litet exportland, drabbades hårdare än andra av krisen. Men vi kommer ur den snabbare och starkare.

Alliansens politik har haft effekt. Mest av allt har jobbskatteavdraget påverkat, enligt Borgs beräkningar. Avdraget har gett incitament att arbeta, det har ökat folks köpkraft samtidigt som det har hållit löneökningarna måttfulla, och det har därmed höjt BNP och skatteintäkterna.

Här finns Alliansens kärna. Borg har lyckats få ner jämviktsarbetslösheten, alltså den nivå man kan pressa ner arbetslösheten till utan att inflationen börjar rusa upp, till 5 procent. Utan regeringens reformer skulle den ha legat på 7 procent år 2015.

Jobb, jobb, jobb. Arbetslinjen och det hårda greppet om penningpåsen har fungerat. De åtgärder – skattesänkningarna, a-kassan, sjukförsäkringen – som oppositionen har bekämpat har varit centrala.

Men snart mister reformpaketet från förra mandatperioden sin effekt. Nya steg måste till. Fler jobbskatteavdrag, som ju i början ger hög utväxling per krona men med tiden blir mindre vassa, kan inte vara det enda verktyget.

Skrota värnskatten. Höj brytpunkten för statlig skatt. Sänk arbetsgivaravgifterna. Gör tjänster billigare. Skäms inte för den borgerliga politik som fungerar.