Det är snarare reaktionen som är intressant. Enligt Aftonbladet tror inte social­demokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin sina öron. Korkat, är hans kommentar. Med tillägget att:
”Vilken del av världen Bildt än åker till så blir det problem. Den politiska trovärdigheten naggas i kanten varje dag.”
Det är förstås strunt. Men däremot kan Ahlins uttalande ses som uttryck för att Bildt numera anses vara lovligt byte. Det är ett exempel på att den styrkeposition med vilken han återinträdde i politiken har undergrävts på hemmaplan. Giganten har krympt i de politiska motståndarnas ögon. I opinionen finns dock fortfarande stort stöd.

Det är inte utrikespolitiken som har skapat problem för Bildts trovärdighet, utan det är hans privata affärer före Reinfeldts fråga som gör att han valsar runt i medierna. Expressens P M Nilsson tar varje chans avsätta honom. Det är uppenbart att man kan ha olika uppfattning om affärerna, men kärnfrågan är förstås om de är av sådan art att ”affären” motiverar hans avgång. SvD anser inte det.
Bildt har arbetat för och ägt aktier i Lundin Petro­leum med verksamhet i Sudan. Styret i Sudan är förfärligt, men är slutsatsen att man inte kan bedriva verksamhet i länder med odemokratiska regimer. Hur blir det då med t ex Kina?

Bildt har arbetat för och ägt aktier (och optioner) i Vostok Nafta med ägande i Putins maktbolag Gazprom som affärsidé. Aktierna är sålda och optionerna inlösta. Anklagelser om mutbrott –
optionerna tilldelades Bildt efter att han lämnat styrelsen – har utretts och lagts ned.
Bildt har arbetat i och investerat via East Captital. Innehaven har inte visat sig motsvara de upphetsade beskrivningarna.

Bildt var engagerad i Kommittén för Iraks befrielse. Anklagelsen lyder nu att Bildt gjorde detta i hopp om att få ett nytt internationellt toppjobb. Det har också hävdats att det var hans intressen i fondförvaltaren Legg Mason som var motivet – i hopp om att ett krig skulle dra upp aktiekurserna. Tunt. Bildt hade haft samma uppfattning i sak redan tidigare.
Bildt har också anklagats för att via sin blogg kommunicera direkt med folket.

Enligt Per Svensson, också Expressen (23/2), utnyttjar han ”sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner – den granskande journalistiken”. Suck.

Carl Bildt har gått som följetong länge nog. Om Bildt hade tagit saken på större allvar från början hade den kunnat ta slut för länge sedan. I stället för avslut och en redovisning av affärerna har det blivit en ”affär”, som portioneras ut dag efter dag i medierna. Och redovisningen saknas fortfarande. Se till att fixa detta en gång för alla! Låt sedan den praktiska utrikespolitiken tala för saken.
Och låt oss i stället tala om hur vi kan få ett
regelverk som inte utesluter en framtida Carl Bildt, men som minskar risken för nya Bildtaffärer.

SvD