Allt de behöver är modet att köra över dig

Nyligen blev Socialdemokraternas partistyrelse överkörd av kvinnoförbundet, som önskade mer än den enda pappamånad som S-toppen föreslagit. Nu ska saken förhandlas med MP och V, men vi kan nog vänta oss månader i plural. För Alliansen var kvinno- förbundets seger över partistyrelsen förstås rena presenten – det saknas inte väljare som själva vill bestämma vem som är hemma mest med barnen. Men säg den strategiska lycka som varar.

Igår morse hördes följande analys ur min radio:

–Alliansen kommer aldrig vinna valet 2010 om vi inte får de unga kvinnorna i storstäderna att rösta på oss.

I Ekot förklarade folkpartisten Birgitta Ohlsson att socialdemokratin var på väg att ”gå om” samt att det nu är ”dags att våga göra någonting”. Utspelet är ett av flera stridsrop som Ohlsson har gjort i ärendet inför FP:s landsmöte om några veckor. Jag gissar att en och annan politisk strateg inriktad på Alliansseger 2010 gnisslade tänder när han hörde henne propagera för att Alliansen ska tävla med de rödgröna om vem som kan vara sämst på valfrihet för familjer.

Liberaler som förespråkar delad föräldraförsäkring brukar hävda att det alls icke handlar om kvotering, utan snarare om ”individualisering”. Det låter liberalare och mer individualistiskt på det viset. Men i själva verket kan vi lika gärna kalla kvoteringen ett förbud mot att ge bort dagar till sin partner om plånboken eller planeringen så kräver.

Senast vi hörde av Ohlsson i ärendet var i juni, då hon på liknande sätt som igår förklarade att nu borde hennes parti ”ta mig tusan visa lite mod” (SvD 21/6).

Det är kul, det här med modet. För det går igen överallt. Inför S-kongressen sade Mona Sahlin att när det gäller föräldraledigheten måste politiken ”våga gå före opinionen” (GP 26/10). I januari i år öppnade en moderat arbetsgrupp för eventuell kvotering (SvD 22/1), varpå Per Schlingmann förklarade att det var välgörande att partiet ”vågar vända på stenar”. Även Veronica Palm (S) berömde att Moderaterna nu ”vågar” ta diskussionen.

Hmm... Något stämmer inte. Om nu kvoterad föräldraförsäkring är en sådan valvinnare som Birgitta Ohlsson hävdar, varför så mycket prat om att politiker måste visa mod och våga?

På frågan ”Är inte det att ge sig in i människors privatliv?” ger Mona Sahlin följande svar i GP:

– Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.

Hur ska vi förstå den jämförelsen? Menar Sahlin att föräldrar som inte tillbringar exakt och på minuten lika mycket tid med sin avkomma gör våld på barnen? I så fall finns det ju mycket ”kvar att göra” för en resultatinriktad politiker. Varför inte ta steget och schemalägga folks liv? Allt som krävs är ju lite mod.