I bästa fall är rättvisan blind. I sämsta fall befinner den sig i koma.
Föreställ er att en psykiskt sjuk man i utbyte mot narkotika och uppmärksamhet plötsligt tar på sig ett 20-tal mord och detaljerat börjar berätta om hur han våldtagit, mördat, styckat och ätit upp kroppsdelarna på sina offer.
Föreställ er att åklagare, polis, försvarsadvokat, rättspsykiater och medier tror på honom.
Föreställ er att han på egna bekännelser och utan någon som helst teknisk bevisning fälls för åtta mord i sex olika domstolar.
Där har ni ”fallet Quick”. Vad som allt mer ser ut som en gigantisk rättsskandal.
I går publicerade SvD ett utdrag ur Hannes Råstams postumt utgivna bok Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare. Det är skakande läsning.
2008 började Råstam granska utredningarna och journalerna som ledde fram till de fällande domarna mot Thomas Quick. Sture Bergwall, som han nu heter, tog tillbaka sina erkännanden i två uppmärksammade tv-dokumentärer samma år. Det satte bollen i rullning.
För två år sedan friades Sture Bergwall/Thomas Quick för ett av de åtta mord han är dömd för. Det kom som en chock för många av de inblandade. Och det var början på slutet på ett mycket mörkt kapitel inom svenskt rättsväsende.
Sedan dess har Bergwall friats för ett mord till och beviljats flera resningsansökningar. Det börjar mer och mer framstå som om han inte alls är skyldig.
De anhöriga till Johan Asplund och Charles Zelmanovits, två av dem Quick tidigare fällts för att ha mördat, kräver nu att en oberoende kommission ska granska hela rätts- och vårdskandalen runt Thomas Quick.
”Den kommissionen ska kartlägga hur det kunde gå så snett, och bygga ett regelverk som förhindrar att det händer igen”, sade Johan Asplunds pappa Björn Asplund till SvD igår.
Det är ett mycket rimligt krav.
Hur kunde skandalen uppstå? Vilken roll spelade åklagaren, polisen, advokaterna och den rättspsykiska vården för att göra ”seriemördaren” Thomas Quick möjlig? Och vad drev egentligen dessa personer?
Allmänheten har rätt att få veta vad som egentligen hände och förhoppningsvis kan en kommission hjälpa till att återupprätta förtroendet för rättsväsendet.
2006 granskade justitiekansler Göran Lambertz handläggningen av fallet Thomas Quick och han konstaterade bara att allt var i sin ordning. Att Quick sedan dess frikänts visar att JK hade fel.
Om några år kan Sture Bergwall vara en fri man. Samtidigt har de verkliga mördarna hela tiden gått fria.
Det är många som bär ansvar för denna rättstragedi.
