Vård, skola, omsorg. Göran Persson upprepade sitt budskap till leda, och vänsterblocket vann ­valet.

Huvudmotståndaren (m) lyckades inte värja sig. Visst hade man sunda idéer om alternativ och valfrihet, men på budgetfronten var det njuggt. Att bättre välfärd gick som hand i handske med stora kommunala besparingar lyckades man aldrig få väljarna att riktigt tro på, och dessutom fanns en distans mellan partiet och ”den offentliga sektorn”.

Men i dag vill moderaterna att Alliansen ska gå till val på bättre välfärdstjänster. ”Nu handlar det om vem som är bäst på att finansiera och utveckla välfärden”, sade parti­sekreteraren Per Schlingmann på partiets stora kommunkonferens i helgen. Man ska sätta upp ett särskilt välfärdskansli, bygga nätverk och göra ett stort antal­ politikerbesök på Välfärdssveriges arbetsplatser.

Kan verkligen vård, skola, omsorg bli ett borgerligt trumfkort för de borgerliga? Ja, varför inte?

Till att börja med handlar det om att göra dygd av nödvändigheten. Alliansen har helt enkelt inte råd att vara dålig på välfärdsfrågor, eftersom de spelar så stor roll i svensk debatt. Enligt SCB:s val­undersökning var välfärd/sjukvård, utbildning och pensioner/äldrevård den andra, tredje och fjärde viktigaste sakfrågan vid väljarnas partival 2006. Bara sysselsättningen var viktigare – och man kan inte räkna med att nästa valrörelse blir en kopia av den förra.

Välfärden är inte heller hopplös bortaplan. Tydligast märks det i skolan. Enligt socialdemokraternas egen valanalys har de borgerliga klart större folkligt stöd än s för sin skolpolitik: fp får ensamt 29 procent mot s 18 procent. När det gäller ”vård av de gamla” betraktar väljarna s och kd som jämbördiga. S bästa gren är sjukvårdspolitiken; det är inte konstigt att man gör vad man kan för att skrämmas med Vårdval Stockholm. Fast sammantaget matchar de borgerliga s ganska bra även där.

Ett nära allianssamarbete som låter vart och ett av partierna ta täten i sin kärnfråga kan bli mycket slagkraftigt också i välfärdsdebatten.

Vad som inte får hända är att vård, skola, omsorg reduceras till en kamp om att vara mest svepande spendersam. Alliansen ­räknar nog med att vänsterpartierna har lovat så mycket till höjda bidragsnivåer att de inte har lika mycket pengar kvar att ­satsa på verksamhet, men i så fall underskattar man den finansiella påhittigheten hos s. Efter ett utgiftsrally kommer ­Alliansens ledare­ att stå frånåkta och hosta vägdamm.

Man får inte heller börja humma och ursäkta sig i debatten om enskilda alternativ, det ger bara ­vänstern moraliskt övertag. Mångfald är inte ­något annat än kvalitet utan det som gör kvaliteten möjlig.

Politiken måste stå i samklang med borgerliga grundidéer som avbyråkratisering, valmöjligheter och varsamhet med skattebetalarnas pengar. Ta skolfrågan igen: Så länge s lyckades förminska den till budgetfrågor gick det åt skogen för de borger­liga. När den vändes till att handla om innehåll - kunskap och arbetsro - stod socialdemokraterna tomhänta och vilsna.