Triangulering är en taktik som går ut på att avlägsna sig från sin egen position och lägga sig nära motståndaren. Där finns mittväljarna. Exempel är Clintons omvalskampanj och Blairs New Labour.

Nya Moderaterna är svenska mästare i genren, men det är uppenbart att S under Löfven vill utmana, och Reinfeldt har därför lagt i en extra växel. Årets budgetnyheter har lämnat oppositionen förstummad. Halva tankegodset är stulet!

Så hur går det? Dagens SvD/Sifo visar mycket små avtryck. På partinivå är inga förändringar säkerställda. S hamnar på 33,3 procent, V på 5,9, MP får 8,9, SD når 7,2, M tar 28,7, C får 4,8, FP har 6,6, och KD når upp till 3,8 procent.

Stiltje på partinivå, med andra ord. Men gapet mellan blocken krymper: från 7,7 till 4,2 procentenheters ledning för oppositionen.

Det är förstås inte givet att de enskilda budgetförslagen har gett effekt. Men regeringen har varit synlig och aktiv utan att skrämma bort någon.

Triangulering ses ofta som ett demokratiskt problem, ett cyniskt spel där medborgarna får samma politik oavsett hur de röstar och där missnöjespartier kan frodas. Så ser jag på saken. Å andra sidan: det kanske blir exakt den utslätade politik majoriteten faktiskt vill ha.