Det kan låta mycket, men allt beror på hur man tolkar begreppet. Alla vill omfamna liberalismen, men kramen har alltid viss distans. Under en av Foresdagens programpunkter – en partiledardebatt mellan Maud Olofsson och Peter Eriksson – förtydligade Olofsson att Centerpartiet inte är något ”kallt liberalt parti”, utan snarare gröna socialliberaler. Jodå. Prefixen är viktiga när det kommer till liberalism…
Eriksson å sin sida menade att han och MP är liberala i fråga om demokrati och betonade MP:s faiblesse för deltagardemokrati och en individualistisk, rentav anarkistisk, ådra. Den finns, men MP:s liberalism är ofta målad med breda penseldrag och i alltför skira akvareller. Att vara liberal i fråga om demokrati är lätt när snart sagt varenda parti omhuldar den liberala demokratins principer. Det är lika okontroversiellt som när Eriksson anger Nelson Mandela som sin ”liberala förebild”, med motiveringen att han är en frihetskämpe. Visst är liberalismen en stark motkraft mot förtryck, men det räcker inte som ensamt politiskt innehåll för att förtjäna liberala röster i ett land där de flesta ser rumsren demokratisyn som ett minimikrav.
De båda partiledarna tog dock snabbt ner värderingsfrågan till konkret nivå och framhöll just sina förslag som ”mest liberala”. Debatten illustrerade effektivt problemet med liberalismens följsamhet i sakpolitiken. Det mesta kan låta liberalt, lite beroende på vilka utgångspunkter man hävdar. Således förklarade Eriksson att eftersom jämställda börsbolagsstyrelser är en frihetsfråga så är det liberalt att ”våga” lagstifta om kvotering och oliberalt att låta bli. Olofsson kontrade raskt med att anledningen till att hon och Alliansen inte gör det är för att de är – japp – liberala. På liknande sätt kan vårdnadsbidraget kallas oliberalt eftersom det antas förstärka ojämlika förhållanden och chanser, men man kan också säga att det ger fler valmöjligheter.
Samma gäller föräldraledigheten. Många argumenterar för kvotering med hänvisning till att det mest liberala är att dela dagarna i försäkringen per individ. Det är inte uppenbart oliberalt men fakta på marken är att familjer idag har möjligheten att dela dagarna nästan hur de vill. Att kvotera föräldraförsäkringen skulle de facto innebära decimerade valmöjligheter. Och det är ju inte liberalt. Så där kan man hålla på. Och det gjorde de.
Men det fanns fler siffror i undersökningen. Tillfrågade om vilka av ett antal givna begrepp som kan förknippas med liberalism angavs nämligen de stabila och oantastliga värdena. Således anser många att frihet, mänskliga rättigheter och öppna gränser är liberalt, medan äganderätt och sänkta inkomstskatter faktiskt anses mindre liberala än rut-avdrag och privata aktörer i vården.
Det är något förbryllande eftersom de två senare snarare är ett liberalt sätt att lappa och laga system som är oliberala till att börja med. Äganderätt och ekonomisk frihet är däremot liberala grundstenar.
– Nuförtiden vill alla vara liberaler, sade FP-ledaren i sitt tal igår – ett klassiskt liberalt tal om vikten av kunskap för att nå frihet kombinerat med globala utblickar. Han har rätt. Många slåss om liberalismen. Men Fores mätning tog Björklund hem lätt. Det är honom och MP som väljarna förknippar mest med liberalism. Många är kallade. Men få bär namnet liberalerna.
