Aktuellt hade gärna fått förklara

Aktuellt 21 i tisdags. Jarl Alfredius påannonserar kvällens nyheter. ICA-handlarna har haft krismöte i Stockholm, tonen skärps på klimatmötet, och så vidare.

Därefter två inslag som innehållsmässigt handlar om samma sak, domstolsdomar.

En filmsnutt visar hur vakter för in en man med pixlat ansikte i en rättssal. Alfredius läser: Den 55-årige man som sköt ihjäl en polisman i Nyköping i somras dömdes i dag till livstids fängelse för mord. Det var när 55-åringen skulle hämtas för tvångsvård som han sköt flera skott mot poliserna. En av dem avled omedelbart, en annan skottskadades i armen.

Alfredius tar ny sats: Hovrätten skärpte i dag straffet för plastikkirurgen Carl Troilius och dömde honom till fyra års fängelse för grov våldtäkt. (Samtidigt ser man hur vakter för in Troilius i en rättssal). I tingsrätten dömdes han till tre och ett halvt års fängelse för att ha våldtagit en ung kvinna under en plastikoperation. Slut på inslaget.

I princip dygnet runt sliter medieredaktioner med den grannlaga uppgiften att bedöma vad som är etiskt försvarbart att publicera och vad som inte är det. Nitlotten drar nästan alltid offentliga personer antingen de har gjort sig skyldiga till brott eller inte. Det så kallade allmänintresset av att hänga ut kändisar med namn och bild värderas som regel högre än risken för att kändisen och dennes familj skadas av publiceringen.

Jag kritiserar inte Aktuellts olika namn- och bildpubliceringsbeslut i tisdags kväll. Men åtminstone för mig framstod de motsatta besluten som rätt svårbegripliga. Jarl Alfredius hade gärna fått förklara varför en livstidsdömd polismördare anses förtjäna anonymitet, medan en man som dömts för det jämförelsevis mindre allvarliga brottet våldtäkt inte gör det.