Män vinner och kvinnor förlorar i inkomst på att ­in­leda fasta parförhållanden och skaffa barn. Det hävdade Saco:s ordförande Anna Ekström i en ­debattartikel (DN 22/5), baserad på en ekonomisk rapport från hennes eget kansli.

Rapporten visar att kvinnor som förblir singlar har högre inkomster än kvinnor som går in i parförhållanden med män, medan män som gick in i par­förhållanden med kvinnor får högre inkomster än om de förblir singlar.

Anna Ekströms slutsats är att äktenskapet (eller motsvarande) är en förlustaffär för kvinnorna. För att män och kvinnor ska kunna satsa jämställt på karriären, måste ”vi” arbeta ”målmedvetet” mot hinder som ”omgivningens förväntningar, manligt respektive kvinnligt kodade utbildningar, könslönegap och glastak”, skrev Ekström.

Ekonomisk nyttomaximering skulle alltså tala för att kvinnor förblir singlar, enligt detta synsätt. Ändå fort­sätter kvinnor att bilda par med män. Vet de inte sitt eget bästa eller gör de detta på grund av yttre tvång? Frågor som dessa tog Ekström inte upp.

Min kolumnistkollega Elise Claeson (SvD 26/5) påpekar att människor väljer sina liv ”för att vi och våra kära ska bli lyckliga, inte för att få en jämställd lön… Våra till synes irrationella, slumpartade, korkade livsval kan faktiskt vara bra för samhället.”

Men man behöver inte ta till, i sig korrekta, argument om att människan icke ska leva av bröd allenast ­eller om övergripande samhällsnytta. Det räcker ­utmärkt med den ekonomistiska syn som är Saco:s och studera siffrorna i Sacorapporten. Det enda ­perspektivbyte som behövs är att betrakta mannens och kvinnans inkomster i en familj som en gemensam hushållsinkomst – vilket är normalfallet.

Att gifta kvinnor har lägre löneinkomster men högre levnadsstandard än ogifta kvinnor har varit känt sedan länge på många håll i världen. Man konstaterade det till exempel redan i studier av kvinnors och mäns ­löner i USA under 1950-talet.

Men eftersom Ekström tycks ha en blind fläck för familjen som ekonomisk enhet, förmår hon inte att se att även Saco:s rapport belägger detta kända mönster. Ur det material som presenteras i rapporten kan man utläsa att en man och en kvinna som gifter sig ökar sin gemensamma inkomst.

År 1998 hade män i storstäder som levde tillsammans med någon det året, men som var singlar åren 1990 och 1993, 14,8 procent högre inkomster än män som var singlar alla dessa år. För motsvarande kvinnor var inkomsterna 8 procent lägre. Då män i snitt har högre inkomster än kvinnor och familjer delar på pengarna, ökar en kvinna sin levnadsstandard genom att bilda par med en man.

Lägg sedan till att ett par har lägre levnadsomkostnader än två singlar, samt att kvinnor i parförhållanden ärver sina män eftersom de oftast lever längre, och äktenskapet blir en ekonomiskt lönsam affär för kvinnan trots en något lägre löneinkomst som gift än som singel.

Parförhållanden är således inte bara ett sätt att finna lycka och harmoni. Det lönar sig också såväl för mannen som för kvinnan att bilda familj. En ”win-win”-situation, för att tala affärssvengelska. Inte undra på att äktenskapet har varit så framgångsrikt i några hundratusen år.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.