Det är fel på maten. Den för terroristbrott anklagade uiguren Mikael Davud är missnöjd med menyn på Ilafängelset utanför Oslo. Visserligen finns det halalkött att äta men det ska komma från ett särskilt slakteri, anser Davud. Visserligen tillagas maten i särskilda kastruller och pannor men det är bara för mycket att den tillagas i samma kök som vanlig profan mat, menar Davud.
Mikael Davud tänker nu föra saken – en kränkning av reli- gionsfriheten – vidare till Europeiska människorättsdomstolen. Han anser också att isoleringscellen kränker hans mänskliga rättigheter. Kort sagt, Davud tycker synd om sig själv.
Davud anses vara huvudman – och har enligt den norska polisen gjort vissa medgivanden – i en terroristhärva med koppling till al-Qaida. Det är betecknande för terroristernas mentalitet att han anser sig kränkt i själen eftersom maten inte passar men utan vidare samvetskval planerade attentat. Lättkränkthet för egen del kombineras med frånvaro av respekt för andras rättigheter – och ytterst att få behålla liv och lem.
I Istanbul sprängde sig i går en självmordsbombare till döds på Taksimtorget i ett dåd som kunde ha krävt många människoliv men som nu ”bara” resulterade i skadade. Påminnelserna om terrorhot har kommit slag i slag de senaste dagarna.
I fredags hittades två paket med sprängladdningar ombord på två fraktplan från Jemen till USA och med al-Qaida som sannolik avsändare. Det är ett helt nytt grepp och vad analytiker menar vara uttryck för en ny strategi bort från det spektakulära till att göra så stor skada som möjligt till lägsta möjliga kostnad.
I lördags skulle ett attentat genomföras i Göteborgs city, kanske i Nordstan. Innan det smällde hann dock polisen före med en razzia. Även i går var det dock ovanligt mycket poliser på Göteborgs gator och man höll ”viss beredskap”. Två män är anhållna medan andra är frisläppta men inte avförda från utredningen. Uppgifterna om de terroristmisstänktas mål, motiv och medel är hittils knapphändiga.
Trots att attentat avvärjdes har polisens uppgifter slagit ned som en bomb i den svenska idyllen. Som Stefan Gustafsson på Göteborgspolisen formulerade saken: ”Vi är inte vana vid de här situationerna i Sverige och har ingen historik på detta. Vi har levt i en trygg värld under mycket lång tid. Det är en ny verklighet som vi får vänja oss vid tyvärr.”
Jemen, Somalia och Pakistan är härdar för terrorism. Afghanistan var det och kan bli det igen om ISAF och USA packar ihop och drar hem. De som på hemmaplan nu driver Ohlylinjen i dess olika schatteringar ser inte längre än till att kriget har pågått länge. ”Att lämna Afghanistan riskerar att skapa lidande och orsaka politisk turbulens”, är Peter Wolodarskis beskrivning av konsekvenserna (DN 24/10). Politisk turbulens: Var det inte det vi hade i samband med valet av talman?
Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen skriver om den danska insatsen i Afghanistan i boken I orkanens öga: ”Vi är där för att försäkra att landet inte blir en fristad för terror igen. Det är grunden till vår närvaro, varken mer eller mindre.”
Afghanistan är långt borta. Nordstan är nära.
