Gammel dansk. OP Anderson. Absolut. Snart kan drömmen om din egna högkvalitativa spritfabrik bli sann. Statliga Vin & Sprit är nästa bolag att säljas, förklarade finansmarknadsminister Mats Odell igår.

Det moraliska argumentet för att sälja är starkt. Samtidigt som Sverige predikat för övriga Europa om ansvarsfull alkoholpolitik har svenska staten skott sig på att kränga det brännvin som vi officiellt motarbetar. Inte har vi heller dragit oss för det oetiska. Så sent som förra året fick V & S Absolut spirits dra tillbaks sin reklamkampanj Absolut Herbertstrasse, eftersom reklamen ansågs hylla både brännvinet och den ymnigt förekommande prostitutionen på Herbertstrasse.

Och samtidigt som staten har arbetat för minskat inflöde av europeiskt vin till Sverige, har vi pumpat ut vodka över kontinenten. Att tvingas försvara sådant agerande från svenska statens sida har skänkt en helt ny betydelse åt begreppet brännvinsadvokatyr.

Men de ekonomiska argumenten är viktigare. Väl fungerande företag är en samhällstillgång i sig, och gång på gång visar det sig att staten är sämre på att driva företag än privata aktörer. Minskat statligt ägande ger bättre företag. Och dessutom: om staten låser pengarna i egna företag, där kapitalet ger sämre avkastning än annorstädes, är det att betrakta som halvdana investeringar. Bättre då att som planerat betala av på stats- skulden, eller ännu hellre dela ut kapitalet till medborgarna som garanterat skulle vara bättre skickade än staten att avgöra vad som är de mest nödvändiga investeringarna.

De professionella gråterskorna på vänster- kanten kommer nu att protestera mot försäljningen av Vin & Sprit, med i huvudsak fyra påståenden.

Det första är att att det är dumt att sälja lönsamma bolag. Och visst är Vin & Sprit lönsamt. Koncernen torde under 2007 inbringa två miljarder kronor till staten i vinst. Men prislappen som nämnts i olika sammanhang tidigare har legat på 40 eller 45 miljarder kronor (och vid en auktion där ju varumärket Absolut ligger i potten kan kanske priset bli ännu högre). Med de siffrorna kan avkastningen på det investerade kapitalet betraktas som hygglig - men alls inte optimal. Pengarna kan alltså göra mer nytta någon annanstans.

Det andra argumentet mot försäljning är att det är fel tidpunkt, vilket Thomas Östros redan i går hävdade. Detta mot- sades dock av en professionell analytiker som till TT sade tvärtom: när börsen är skakig letar sig investerarna till bolag i konsumtionssektorn, i synnerhet som man ”säljer beroendeframkallande produkter”. Vilket dessutom anknyter till de moraliska resonemangen ovan.

Det tredje är att staten nu inte kan garantera att svenska jobb försvinner utomlands. Men det är länge sedan staten försökte med det. Stålverk 80 och andra katastrofsatsningar ledde till viss tillnyktring på den fronten, om ordvalet ursäktas.

För det fjärde kommer man att påstå Alliansen drivs av en försäljningsiver som vänsterblocket saknar. Men sanningen är den att privatiseringar skett fortlöpande de senaste trettio åren, under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.

Och det skålar vi för!