Guldpriset når nya höjder och schweizerfrancen stärks. Det är två exempel på hur placerare söker trygg hamn när det stormar på finansmarknaderna. Ett annat är att svenska statspapper är heta. De offentliga finanserna är stabila.
Att staten har ordning på sina finanser ger en bra grund att stå på, eftersom inte heller Sverige kommer att gå opåverkat när krisförloppet rullar vidare. Osäkerheten är påtaglig. Å ena sidan finns risken att fler EU-länder på grund av politiskt sjabbel dras ned i en negativ räntekostnadsspiral. Följden blir att finansoron ökar medan investeringar och konsumtion minskar.
Å andra sidan har regeringar och centralbanker färre medel att ta till än vid den förra finanskrisen; räntorna är redan tryckta i botten och möjligheterna att med lånade pengar pumpa upp ekonomin är mycket mer begränsade än 2008. Det ter sig dystert men framtiden är inte skriven i sten.
Med ett bättre politiskt handlag i USA och EU behöver inte konsekvenserna bli fullt så drakoniska. Det finns också andra aktörer som kan bidra till att lindra smällen. Visserligen kan Kina inte agera draglok för världsekonomin på samma sätt som 2008, men man kan lägga om växelkurspolitiken. I längden tjänar Kina mer på att världsekonomin inte kraschar än på att behålla den konstlat låga exportfrämjande kursen på renminbin.
Men även vid ett bästa-falls-scenario väntar en avmattning i världsekonomin. Tillväxtprognoserna kommer att skrivas ned medan utsikterna för fortsatt fall i arbetslösheten mörknar.
Inom de båda röda riksdagspartierna finns en latent önskan att luckra upp riksdagens budgetregler eller slopa överskottsmålet. För alliansregeringen är dessa en grundbult, som tillsammans med förra mandatperiodens reformer av arbetslöshets- och sjukförsäkringen gör att Sverige står bättre rustat än de flesta andra länder. Det gör det också möjligt för regeringen att gå vidare med sin politik.
Fredrik Reinfeldt lovade igår att varken skattehöjningar eller nedskärningar ligger i pipeline. Finansminister Anders Borg varnade å sin sida för att det som en följd av osäkerheten inte kommer att finnas ekonomiskt utrymme att genomföra utlovade reformer. Han flaggade för att det femte jobbskatteavdraget ligger i farozonen.
Men vad regeringen bör fråga sig är om behovet av skattesänkningar kvarstår i de höga marginalskatternas förlovade land och om det ändå inte finns finansiellt utrymme. Svaret på bägge frågorna är ja. När regeringen skriver ner sin tillväxtprognos så görs det från en väldigt hög nivå.
Det är politiskt förståeligt att Reinfeldt vill undvika en dust med oppositionen om skatterna med risk för att gå från riksdagen som förlorare. Men att inte föra sin egen politik är att abdikera och bli gisslan hos oppositionen.
