Fredrik Reinfeldt lade en sval hand på Jan Björklunds heta panna i går morse. Det var partiledarutfrågning i P1 Morgon och statsministern sade att han inte vill lova att borgerlig valseger leder till allmän och obligatorisk a-kassa. Folkpartiet har idén med som krav i sitt valmanifest men Moderaterna vill skynda långsamt.
Det handlar egentligen inte om någon motsättning i sak. Reinfeldt säger sig också vara för ett obligatorium, men han vill inte ställa ut löften förrän det finns en ”färdig” modell.
Han kunde lugnt ha adderat ”aptitlig”. De flesta inser hur tankarna går.
Fredrik Reinfeldt är vis av erfarenheten. Alliansen gick till val på allmän A-kassa men när man så småningom fick ett utredningsförslag på sitt bord var det så politiskt radioaktivt att ministrarna blev grönvita i ansiktet och knappast ville ta i det med tång.
Långt över en miljon människor, varav en halv miljon just hade lämnat a-kassesystemet, skulle tvingas betala drygt fem tusen kronor om året för en försäkring som de medvetet hade valt att avstå ifrån. Pengarna skulle drivas in från de trilskande av en särskild ”uppbördsmyndighet” – en ny sorts byråkratisk livsform med Skatteverket till mor och kronofogdeväsendet till far. Det är inte ägnat att förvåna att den aldrig fick se dagens ljus.
Men det som var ett dilemma med allmän a-kassa 2008 kommer att vara ett dilemma även 2012 och 2016: någon måste stå för fiolerna. Antingen får Försäkringskassan ta över ruljangsen och skattebetalarna som kollektiv ta hand om notan. Eller så behåller man dagens grundsystem med delvis avgiftsfinansierade a-kassor och då måste det finnas någon bister kraft som driver in pengarna och ser till att ingen som har arbetsinkomst slipper undan.
Höjd skatt eller Uppbördsmyndighet. Man kan förstås hitta på andra formuleringar och etiketter, men det grundläggande valet kommer man inte ifrån.
Följaktligen borde regeringen inte bara lova att vänta utan lova att avstå. Det bör inte bli någon obligatorisk a-kassa i Sverige. Det nuvarande systemet är långt ifrån perfekt, men det är bättre att det fortsätter att utvecklas genom kompletterande, frivilliga inkomstförsäkringar än att öka inslagen av stat och tvång.
Det offentliga får fullt sjå med att klara sina välfärdsåtaganden i alla fall. Det framgår av färska inlägg från såväl Sveriges Kommuner och Landsting som den tvärideologiska Borgkommissionen (Timbro/Arena). En åldrande och alltmer röststark befolkning kommer att ställa nya krav på inte minst sjukvård och omsorg och den stora frågan blir hur man ska hitta resurser till välfärdens kärna, inte hur man ska utvidga det offentliga ansvaret till områden som hittills förblivit privata.
Inom kort kan debatten mycket väl handla om hur skattesubventionerna av a-kassan kan minska snarare än öka.
Visst hjälper dagens system i praktiken S-anknutna fackförbund att värva medlemmar. Det är en irriterande kvarleva från en tid av socialdemokratisk hegemoni. Men det är inte skäl nog för en borgerlig regering att införa ett obligatorium som expanderar staten och minskar den enskildes frihet.
