Världens näst största ekonomi blev av med sin premiärminister i förrgår, när Yasuo Fukuda gav besked om sin avgång. Han är den andre japanske regeringschefen som ger upp inom loppet av ett år och inte heller hans efterträdare lär bli gammal i ämbetet.

Fukudas liberaldemokratiska parti, LDP, har suttit vid makten i 52 av de senaste 53 åren. Dagsformen har varierat, men bara för ett par år sedan såg det riktigt ljust ut. Då hade den karismatiske Junichiro Koizumi vunnit en jordskredsseger i underhusvalet och lämnat över stafetten efter en lång, framgångsrik period som premiärminister. Hans efterträdare, Shinzo Abe, var bara drygt 50 år och sågs som ett tufft men charmigt yngre framtidsnamn. Efter 1990-talets stagnation hade ekonomin fått upp farten igen.

Men Abe gjorde den ena besynnerliga prioriteringen efter den andra, råkade ut för en hel rad skandaler och fick avgå efter en personlig kollaps och ett katastrofval till överhuset. Fukuda, vars framtoning påminner om den äldre skolans museivaktmästare, lyckades sedan varken ingjuta framtidstro hos väljarna eller hantera de oppositionella demokraterna (DPJ). Han fick föga uträttat politiskt, opinionssiffrorna föll som körsbärsblom och nu under sommaren har ekonomin gått i stå.

LDP:s nya ledare blir sannolikt förre utrikesministern och lerduveskytten (OS 1976) Taro Aso. Han är livligare än Fukuda, men kan han leda sitt parti till seger över DPJ nästa höst? Tveksamt.

Allt gott och väl? Inte precis. DPJ har visserligen inte regerat sönder sig som LDP, men man är nästan samma sorts märkliga koalition av fraktioner som har lika stor aptit på makten som liten aptit på klarspråk till väljarna. Riktig förnyelse i japansk politik kräver att de mer reformsinnande krafterna i LDP och DPJ byter sig loss och gör något nytt tillsammans.