Domen i mangamålet är en lättnad såtillvida att serieforskaren och översättaren Simon Lundström frikänns och åtalet ogillas. Få skulle finna en dom mot Lundström och hans mangateckningar rimlig – det har framgått tydligt inte minst av reaktionerna efter de fällande domarna i tings- och hovrätt.

Dessvärre kan vi inte utropa slutet gott, allting gott. För att nå en friande dom gör Högsta domstolen både en och två piruetter.

Känslan när man läst domen är sannerligen inte ”Okej, nu vet vi vad som gäller”. Tvärtom är ögonbrynen rynkade i förbryllelse efter att man letat sig fram längs den snitslade bana av bestämmelser, förarbeten och avvägningar gentemot informationsfriheten som domen utgör. När man, vid punkt 21, når fram till Högsta domstolens egen recension av bildernas verkshöjd blir det nästan lite lustigt:

”Även om teckningarna knappast är sådana att de tydligt ryms under begreppet konst, har vissa av dem konstnärliga drag.”

HD finner bilderna pornografiska. Det skrivs också att bilderna måste anses föreställa barn, i bemärkelsen mänskliga varelser vars pubertetsutveckling inte har avslutats. Samtidigt sägs de vara uppenbara fantasifigurer, så när som på en av de 39 bilderna, som tvärtom anses vara verklighetstrogen. Det är också här vi får en skillnad. De första 38 bilderna klarar sig helt enkelt inte förbi HD:s avvägning mellan informationsfrihet och barnpornografilag.

Så här skriver HD: ”När det gäller de aktuella bilderna framstår det som givet att det inte rör sig om något verkligt övergrepp. Att det över huvud taget förekommer pornografiska teckningar med motiv som kan föra tankarna till barn är knappast en sådan kränkning av barn i allmänhet att det motiverar den förhållandevis långtgående inskränkning i yttrandefriheten och informationsfriheten som det skulle innebära om orealistiska sådana teckningar utan undantag kriminaliserades.”

I domen anas emellanåt en stilla kritik mot hur barnpornografilagstiftningen på ett alltför svepande sätt jämställer teckningar med fotografier samt anser att alla teckningar ska anses kränka barn i allmänhet. Det blir för vagt och då hamnar vi lätt i ett läge där en domstol blir konstkritiker.

Riktigt knepigt blir det när HD ska nå en slutsats om den 39:e bilden. Här har vi alltså straffbar tecknad barnporr och frågan är om det är okej för Simon Lundström att ha den i datorn?

Ja, anser HD och hänvisar till Lundströms yrke, som gör innehavet acceptabelt.

Rynkan vid ögonbrynet blir djupare. Får han ha två sådana bilder? Tre? Får jag kika på den i egenskap av journalist som skriver om saken? Det är en uppenbart oklar lagstiftning vi har. Riksdagen har jobb framför sig.