Kryssningsfartyget ”Poseidon” som går mellan Sverige och Finland har kapats av en grupp på 35 tjetjenska terrorister. Terroristerna har sprängmedel för att kunna sänka fartyget och dess 3123 passagerare – mest svenskar, finländare och ryssar. För att släppa gisslan kräver man bland annat att Tjetjeniens president och regeringen ska avgå, att Ryssland ska dra sig ur Tjetjenien och att EU ska pressa ryssarna att godta kraven.

Nej, det har inte hänt än. I det ”experiment” som gjorts inom ramen för forskningsprojektet Poseidon kommer gisslandramat först att inträffa när Sverige har blivit ordförandeland i EU. Sverige får därmed en nyckelroll i det som också är en EU-angelägenhet, men som ledningsmässigt främst är en fråga för Finland eftersom kapning äger rum på finländskt vatten.

Men Ryssland är förstås också i högsta grad involverat, både i kraft av att en del av passagerarna är ryssar och att kraven riktas mot Kreml. Även andra stater med passagerare ombord trycker på.

Kort sagt, det är ett komplicerat scenario som målas upp i studien Preventing Terrorism in Maritime Regions med Timo Hellenberg & Pekka Visuri som redaktörer (CATS vid Försvarshögskolan och Aleksanderinstitutet i Helsingfors). Det blir inte mindre komplicerat efter genomgången av hur organisation och reglering för att hantera läget ser ut i EU, Finland, Sverige och Ryssland.

Det är lätt att tappa bort sig i floran av organ och myndigheter, och det är också lätt att föreställa sig hur svårt det är att få maskineriet att fungera friktionsfritt.

För svenskt vidkommande pekar man på risker med bristande koordinering i hela kedjan av händelser före, under och efter en terroristattack. Man varnar för att det kan uppstå problem när olika myndigheter jobbar utifrån egna hotbildsanalyser, och att det kan brista i kontakterna mellan myndighets- och regeringsnivån. Ett annat problem som tas upp är benägenheten hos de olika hemliga tjänsterna att sitta på information.

För färjetrafiken över Östersjön är inte ökad personkontroll något realistiskt alternativ. Däremot pekar man bland annat på behovet av att motverka den förslappning som kan uppstå när inte något konkret terroristhotet är i sikte.

Poseidon är inte en studie i alarmism. Att terrorister skulle välja att kryssa i Östersjön är en riktig högoddsare. Budskapet är snarare att det kan hända. Att genomföra en sådan operation är mycket lättare än att kapa flygplan, eftersom personkontrollen gränsar mot noll. Det är bättre att tänka före än efter. Och, kan det tilläggas, det gäller också den planerade gasledningen Nord Stream i Östersjön från Ryssland till Tyskland. I bedömningen av denna måste också terroristhotet tas i beaktande.

Det finns åtskilliga lärdomar att dra av studien. Innan det har hänt gäller det att kunna tänka på det omöjliga, och för att det ska vara möjligt är informationsflöden och miljöer för kreativt kunskapande avgörande. Också mot den bakgrunden reser sig Hafströms Stödutredning som ett enda stort frågetecken. Om förslaget blir verklighet kommer det att leda till nedrustning av svensk spetskompetens med relevans för just förmågan att tänka det omöjliga.