Klimatfrågan är vänsterns svar på kriget mot terrorismen. Precis som republikanen George W Bush inför invasionen av Afghanistan samlade den största militära koalitionen någonsin med hjälp av sitt ädla syfte kan demokraten Al Gore idag med praktiskt taget hela världen bakom sig stämma upp till global allsång till förmån för vädrets makter.

Live Earth, som spektaklet heter, pågår i ett dygn på jordens alla bebodda kontinenter. Stjärnglittrande popkonserter hålls i Johannesburg, Sydney, Hamburg, London, Shanghai, Kyoto, Tokyo, Rio de Janeiro och New Jersey. Madonna, The Police, Genesis och Metallica är några av mastodonterna som framträder.

Jag har ingen aning om hur tittarsiffrorna såg ut vid flygoffensiven mot talibanerna, men den här gången förväntar sig arrangörerna att tv-sändningarna ska nå en publik på två miljarder människor.

Om konserterna får reell betydelse vet vi inte ännu, men några saker kan fastställas redan nu.

Först och främst betyder dagens jippo att vi säkert kan konstatera vad som är den viktigaste frågan att hålla koll på just nu för alla som vill delta i det offentliga samtalet. Under några år framöver kommer det att vara omöjligt för en politiker att bli tagen på allvar om vederbörande inte har rätt åsikt i klimatfrågan. Senare kan man förstås ändra sig – kanske när klimatpolitikerna börjar kräva intervention i någon skurkstat långt bort såsom Kina – men just nu måste man vara för.

För det andra säger oss Live Earth väldigt mycket om framtidens tv. I en tid när fildelning på allvar börjat konkurrera med tv-kanalernas distributions-övertag måste tv-producenterna hitta nya vägar för att garantera höga tittarsiffror. Direktsända jippon är en av lösningarna. Det är ingen slump att tablåerna allt oftare fylls av galor. Att i efterhand titta på en hembränd dvd med en gala till förmån för världens hemlösa hundvalpar är lika ointressant som att titta på fotbollsmatcher i repris, för att de spänningsmoment som byggs in i sändningen (ska vi lyckas samla in tillräckligt med pengar för en ny hundgård i Bangladesh?) går förlorade. Mer än 120 kanaler har insett att Live Earth är ett fint sätt att vinna tillbaks för finansieringen viktiga ögonpar från datorskärmarna. Sveriges Television sänder hela 22 (!) timmar i sträck.

Det tredje vi lär oss idag är att tonårsrevolt och rockmusik aldrig mer kommer att förenas. Artist-listan domineras av de medelålders proffs som också äger topplistorna. Stjärnorna är knappast heller helhjärtade i sitt engagemang. Exempelvis har Sheryl Crow krängt sin musik till reklamfilm för en stadsjeep från Subaru, Snoop Dogg sålt sin röst åt Chryslers jeepar och John Legend sina toner till Lexus SUV-linje. Och många artister flyger också i privata jetplan, utom enda svenska bidraget Mando Diao, men de hindras nog mer av ekonomiska skäl än ideologiska, komna från stål-staden Borlänge som de är. Det enda ungdoms- uppror som kan skönjas här är den fildelning som galan kan sägas vara en reaktion mot.

Live Earth blir nog bra. Själv går jag ut och njuter av det varma vädret.