Rättegången mot den före detta polischefen och jämställdhetsföreläsaren som på sin fritid åkte land och rike runt med en väska full av redskap för förnedringssex är i full gång. Det är en historia om nästan ofattbar dubbelmoral som sätter fingret på problemet med den svenska jämställdhetsdebatten.

Delar av förundersökningen har nu till slut blivit offentliga, bland annat bilder på innehållet i väskan: en piska, läderremmar för fastspänning, handklovar och, bisarrast av allt, en grimma med boll att stoppa i munnen, koppel och tyglar. Allt fanns på plats när polis- chefen greps i Falun där han planerat ett möte med en 14-årig flicka i januari i år.

Samma månad som han greps föreläste han, enligt Aftonbladet, för människor som jobbade inom rättsväsendet. ”Så här går det till när en kvinna bryts ner”, sa han och rev sönder ett papper bit för bit.

Polischefen är åtalad för fyra våldtäkter, ett försök till grov våldtäkt mot barn, tio fall av koppleri och en mängd sexköp. Själv förnekar han allt utom vissa av sexköpen men då har han upplevt ”att vi har haft en ganska jämställd relation fast jag har betalat för sexet”.

På ett jämställdhetsseminarium i maj i år föreläste en annan man om strukturell diskriminering. I en timme pratade han om de informella normer, rutiner, förhållningssätt och regler i vårt samhälle och arbetsliv som utgör hinder för olika grupper, till exempel kvinnor. Han menade att det kan ske avsiktligt men oftare, och mer förrädiskt, oavsiktligt och ovetandes. I pausen efteråt bytte vi några ord. Mannen kom från USA, från samma område där min bror med familj bor. Jag berättade om brorsans problem med att som jämställd svensk med barn och hustru i karriären hålla jämna steg med amerikanska kollegor som glider in i en färdigstruken skjorta så fort de vaknar och kommer till dukat frukostbord på mornarna.

– Jaa, sa föreläsaren. Det är ju ett val man ofta gör, att kvinnan stannar hemma. Kvinnorna där gör karriär senare när barnen har växt upp. Jag och min fru har själva gjort det valet. Det är bäst för familjen att hon är hemma.

I de fria valens gyllene tid är alla val jämställda. Du vill leka med dockor, jag vill leka med bilar. Du vill åka kommunalt, jag vill ta bilen. Du vill vara hemma med barnen, jag vill göra karriär. Du behöver ett jobb, jag vill ha städat hemma. Du vill ha pengar, jag vill ha våldssex. Alla får vi precis det vi vill ha – alltså är vi jämställda. Och strukturell diskriminering är något som händer någon annanstans, i ett annat företag, i en annan familj, i ett annat hus än just där jag själv befinner mig. I mitt hus finns inga dolda maktstrukturer, här finns bara fria val.

I en sådan tillåtande atmosfär kan även ett sadistiskt sexmöte mellan en tvångsomhändertagen tonårstjej och en 60-årig före detta hög polischef – där han spänner fast henne med läderremmar, slår henne, kallar henne ”en vild jävla slyna” och ger henne några femhundralappar för besväret – beskrivas som jämställt. På sätt och vis är polischefen precis som du och jag.