Stockholm
Till många läsares besvikelse kommer den här krönikan inte att handla om Borås kommunalråd Ulrik Nilssons (m) resor i vida världen på Sidas bekostnad – utan vad man kan lära sig av dem.
Inte bara självklarheter, som att inte starta ett Kinasamarbete innan man gjort någon konsekvensanalys och anlita en konsult som redan företräder den kinesiska motparten – utan framför allt hur Kina hanterar omvärlden. Kinesiska politiker har ofta ett tydligt fokus på vad som kan gynna landet, regionen och deras företag. Exempelvis fick Ulrik Nilssons motpart Gongqing igenom ett avtal där Borås lovar att stötta export och etablering av kinesiska företag i Borås, men inte tvärtom.
Frederic Cho från Sweden-China Trade Council påpekar att om man har bestämt sig för att gå in i Kina ska man ha en genomtänkt plan och en konsekvent och långsiktigt strategi. He Wenping vid Afrikasektionen på Kinas samhällsvetenskapsakademi menar att Sida kan lära sig av Kina att ha tydligt mätbara mål och deadlines.
Man kan också studera den kinesiska kampanjen för att stoppa onödiga ”arbetsresor” utomlands på skattebetalarnas bekostnad. Sedan den drogs i gång har tusentals partitjänstemän förbjudits att resa och vissa har fått sparken.
En politikerdelegation från Gongqing hade egentligen planerat att resa tillbaka till Sverige nu i höst, men det fick ställas in. När de besökte Borås 2008 hade de även lagt in tre dagar i Paris på programmet.
Kina har ägnat de senaste 30 åren att studera väst och har därför ett stort kunskapsövertag. Överläget stärks ytterligare av global Kinayra som får företagare och politiker att tappa omdömet.
Och styrkeförhållandena ser ut att fortsätta tippa till Kinas fördel. Cirka 775 000 kineser gjorde fjolårets inträdesprov för statstjänstemän. De kämpade om 13 500 platser. I takt med att partitjänsteman blivit ett hett framtidsyrke har Kommunistpartiet fått en enorm mängd högutbildade hjärnor att välja mellan. Samtidigt rapporteras svenska ungdomar helst vilja bli inredningsarkitekter. Organisationen Sveriges hundungdom har gått om samtliga partiers ungdomsförbund i medlemsantal. Det verkar i det ljuset logiskt att det är Sverige och inte Kina som har en minister med fejkexamen från ett postorderuniversitet – arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M).
Det gäller även på EU-nivå. När ordföranden för Europaparlamentets Kinadelegation Crescenzio Rivellini talade nyligen insisterade han på att göra det på sin hembygds napolitanska, till tolkarnas förtvivlan. Presskonferensen om EU:s Kinarelationer ägnade han åt att prisa ”vetenskapsstaden” Neapel (för resten av mänskligheten mer känd för Camorran och brinnande sophögar). Kina verkade han kunna niente om.
Kina hindrar genom dolda handelshinder försäljning av europeiska produkter för minst 200 miljarder kronor årligen, enligt EU. Samtidigt tar Peking inte EU på allvar längre eftersom det är så enkelt att spela ut medlemsländerna mot varandra. Med politiker som Rivellini i spetsen får det betraktas som en europeisk triumf om han återvänder till Strasbourg med skjortan kvar på kroppen.
