Det var en tjänsteman vid Radiotjänst i Kiruna som jag hade på tråden. Efter att ha tagit mig igenom menyn hos företagets automatiska telefonsvarare och använt i stort sett alla siffror som finns på nummerskivan hade jag slutligen hamnat hos ­­­– ”Kundtjänst”.

Under normala omständigheter hade jag nog kastat in handduken efter ett besked av typen; ”du har plats 78 i kön, som betjänas av 11 handläggare”. Men nu var jag illa ute, så jag dröjde kvar i luren.

I ett allvarsamt formulerat brev hade Radiotjänst samma dag meddelat att rättsliga åtgärder stod för dörren om jag inte omgående betalade den obligatoriska tv-avgiften. Enligt brevet hade jag inte levt upp till mina plikter, kronofogden väntade runt hörnet.

Som anställd vid Sveriges Television under många år var fri tv-avgift en uppskattad, om än beskattad, löneförmån. Samtidigt som min anställning upphörde hade jag dock kontaktat Radiotjänst och anmält tv-innehav. Min fru stod som betalningsskyldig och det var i hennes namn som familjens tv-avgift hade betalats.

Principen om ”ett hushåll, en tv-avgift” kan tyckas enkel och okomplicerad, men i sin praktiska tillämpning var det uppenbarligen annorlunda. När Radiotjänsts handläggare undrade om jag verkligen bor ihop med min fru blev det en tydlig illustration på problematiken; i jakten på licensskolkare är det pejling ända in i sovrummet som gäller.

Ändå är det inte denna del av Radiotjänsts myndighetsutövning som är mitt huvudproblem – allvarligare är att den påstått obetalda tv-avgiften hamnade hos kronofogden. Visserligen har Radiotjänst motvilligt och efter åtskilliga turer erkänt sitt misstag, men hos kreditupplysningsföretagen har det lett till en betalningsanmärkning.

Kan man verkligen få en betalningsanmärkning för att inte ha betalat en tv-avgift som var felaktigt påförd?

I kombination med Vägverkets speciella betalningsrutiner kan det inträffa – om man under något år bott utomlands. Vägverket skickar varken inbetalningsavier eller påminnelser gällande fordonsskatten till utländska adresser och risken är därmed överhängande att sådana ärenden landar hos kronofogden.

Det hände mig. Någon uppmaning att betala skickades inte men jag var ändå skyldig att betala – när jag betalade kom pengarna in för sent.

Hänger ni med?

Själv har jag i min numer rätt desillusionerade myndighetsuppfattning förstått så mycket att kombinationen av Radiotjänsts misstag och Vägverkets betalningsrutiner har lett till att jag under tre år framåt varken kan hyra en bil, skaffa ett kreditkort eller ta ett banklån.

I de svällande kreditupplysningsregistren sitter en betalningsanmärkning som ett bomärke, hugget i sten. Formellt är det möjligt att överklaga och begära rättelse – samtidigt är det oklart om det är till kronofogden, kreditupplysningsbolagen eller de berörda myndigheterna som man ska vända sig.

Don Quijote visste åtminstone vem han slogs mot.